Deliciously

Just nu så har det låst sig. Verkligen helt och hållet. Jag orkar liksom ingenting utöver det jag måste. Det har varit två intensiva veckor kan man väl säga. 

 För att sammanfatta det hela så började det med att jag opererades samma dag som ungarna började i skolan. Jag hade ingen bihåla ? Vilket låter jätte konstigt. Men jag har haft domningar i halva ansiktet och nu kom dom fram till att det beror på en avsaknad av bihåla. Det har bildats som ett vakum inne i kinden, som har tryckt på nerver etc. Om jag inte opererade mig, så kunde jag riskera att mitt öga sögs in. Asså ni hör, så jäkla skumt. Man kan ju bara garva åt det. Kände att det inte var så mkt val för min del, så jag gick med på operation.  

Jag sövdes med narkos och sen så körde dom operationen. Kom hem samma dag. Maken hämtade mig på sjukhuset, då jag inte fick ta mig hem själv. Sen låg jag i sängen. För herregud så snurrig jag var. Värkte i ansiktet och feber fick jag med. Så var det i några dagar. Lätt feber. Efter en vecka släppte det.  

Jag är så dålig på att läka mig själv. Alltså pga mina mediciner. Så allt tar oftast lite längre tid än vad man tror. Så jag var inställd på det. Säger dom att det är vanligt att ha feber i 3 dar, så har jag det i minst det dubbla. Så vart det ju med. Så länge man inställd på det.  

Samtidigt så är mamma dålig och jag får hjälp av ASIH. Men helt ärligt, så har dom inte hjälpt till alls. Snarare tvärtom. Men det var samma sak sist dom var inkopplade. Jag fick ringa mer än innan, göra mer än innan. Så en sak till nu och jag kommer att byta instans. Skönt att jag känner så efter en vecka. Jag är helt slut, jag orkar inget mer. 

Sen har det varit att ringa, ringa och ringa. Be om hjälp, förklara att saker och ting inte står rätt till. Jag var inne och kollade mammas prover. Något som ASIH sa var jätte bra, var inte alls jätte bra. Hon svimmade ju även i min famn och innan jag hajade att det var det hon hade gjort. Fy fan. Men hennes läkare på Sös är bra. Jag hann inte ens ta upp hennes blodprover förrän han sa att hon skulle få blod och ändrad dos på kortison. Asså jag önskade att det va han som kunde vara min kontaktperson istället. Han är grym och sympatisk framför allt. Jag skulle kunna slappna av lite mer. 

Man är trött och sliten, då man inte är frisk själv. Men saker och ting gör att saker blir bra mkt värre än vad dom behöver vara. Så det är som sagt var väldigt mkt just nu. Jag har inte ens orkat med Instagram.