Vilka veckor..

Puh vilka veckor det har varit. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Mycket har haft med min mamma att göra. Min mamma har rätt till ASIH och jag ville att dom skulle hoppa in, så att det skulle bli lite mer rutiner och att jag kunde få slappna av. Effekten vart helt tvärtom. Jag har bara fått mera att göra. Det har varit så mkt slarv. Mamma har som tur var koll på hennes mediciner, så hon har märkt att dom har gett henne fel medicin VARJE vecka. Jag har ringt och påpekat ytterligare, då det saknats mediciner hela tiden.  

Det hände en situation i aug/sept där mamma svimmade/fick ett anfall i min famn och jag fick ingen hjälp från dom. Jag ringde för att fråga om hon hade fått en stroke eller propp. Men det tog två timmar innan dom kom upp för att hjälpa. 

Fick ingen hjälp, så jag ringde Sös och 2 liter blod skrevs ut omedelbart. Röntgen en vecka senare visade på att mamma hade proppar i benen. Så vi har bråkat och bråkat med ASIH. Tog tre veckor innan hon ens fick stödstrumporna som dom lova henne. Det är så mkt mer saker som har hänt, att jag anmält dom till patientnämnden.  

I fredags gick äntligen överföringen till ett annat ASIH över och fy sjutton vilken skillnad. En helg och dom har redan slagit dom andra i hästlängder.. Så nu hoppas jag på lite mera avlastning.  

Besöker hos läkaren förra veckan gick bättre än förväntan ändå. Cellgifterna har inte haft nån påverkan på cancern, men hade ändå hindrat spridning. Alltid något. Så nu idag börjar mamma med nya cellgifter, får hoppas att dom fungerar bättre! Sägs vara mindre biverkan på dessa iaf..  

Själv så har jag handling med mamma, läkarbesök och medicin på Sös inplanerat för denna vecka. Är ju bak och chokladmässan i veckan, men jag vet inte helt ärligt om jag orkar. Orken/Kraften finns liksom inte riktigt.