Men nej!

Fotocred: unknown - Bilden googlad (hitta ej rätta ägaren)
 
Usch, igår kväll kom nyheten att Tim har gått bort. Så sorgligt. Det påverkade ändå mig, för hans musik har betytt en hel del. Även barnen har en koppling till honom. Dom spelar hans musik dagligen. En ung person som hastigt går bort. Människor påverkas.. 
 
Idag tog jag och kikade in dokumentären. Jag visste inte ens att den fanns. Jag vart mest förbannad helt ärligt. Fy fan vilka människor det finns. Har du sett den? Tim var ändå öppen med att han inte mådde bra, ändå så pushade den där managern honom till max. Jag har hört att han har fått göra sitt FB konto privat, för han har fått så mkt skit. Med all rätt! 
 
Jag själv som har en sjukdom som kanske inte alls visar sig utåt åt alla. Jag vet hur det är att gå på en ohälsa som ingen ser och som ingen förstår för att du inte ligger ner å kvider. Man måste se det annars kan man inte förstå. Man berättar, men det är nästan så att folk tror att man hittar på. Så jag kan känna lite extra med Tim. Jag kan förstå vad han säger och hur han mår. Jag kan förstå känslan han bär inom sig. Jag tror att det är många som i tysthet förstår honom.
 
Sådan här ohälsa pratas det för lite om. Det är så tabu att vara sjuk. Men man kan ju hoppas att Tims död inte var förjäves. Hans musik lever kvar och kommer att påverka oss i vardagen. Förhoppningsvis så inser människor att det kanske behövs att göras lite mer i samhället. Istället för att trycka ner människor, så kanske man ska försöka att lyfta dom istället. 

Mina fina kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vem är du?:
Här ofta?

E-mail:


Din söta blogg:


Skriv något skoj till mig: