Ministeg..
Nu är det bara en vecka kvar till USA. Det känns helt sanslöst. Tiden har gått så fort. Har ju varit så mycket på sistone. Min energi är i stort sett bara borta. Får samla mig och ta mig i kragen för att verkligen orka. Igår hade vi klassfest och jag sprang som en tok. Barnen var så glada. Men kvar låg det en irritation av hur lite hjälp vi tre tjejer fick. Så idag känns det iaf som om någon har misshandlat mig, bokstavligen. Fick gå och lägga mig igen nu på morgonen, för jag orkade inte hålla mig vaken. Värken är bara hemsk. Så ja, små ministeg idag då. .