Lite tungt just nu.

Mina superhjältar som ger mig kraft och ork, älskar er ♥
Bloggen blir såklart lite lidande då det känns smått tungt just nu. Vilken jäkla period jag varit i. Hela november har i stort sett punkterat en på energi.

Det började ju med att jag vart förkyld, en förkylning som tog evigheter att bli av med. Eller jag är inte av med den än. Febern kom och gick, berodde helt på dagen i sig. Tog mig ut och försökte bara verka lite normal, men det är jobbigt då det hänger sjudom över en som ett moln. På det så vart ungarna sjuka, så det vart ingen vila på dagen. Sen small det till i ansiktet och läkaren bedömde detta som en bihåleinflammation.

Då det inte vart bättre efter fem dagar med kåvepenin, så bytte dem pencillin. Men jag tyckte inte det hjälpte det heller. Jag fick besked om att det tar tid, det kommer att bli bra. Men inget hände. Jag vart skickad till röntgen och då fick jag tillbaka att jag hade något i kinden. Dem på vc visste väl inte vad dem skulle göra, så dem vart som handfallna.
 
På det så hade jag tappat känseln i högra sidan av ansiktet, kände ingen smak eller lukt. Jag hade problem med att lägga mig ner, det värkte i huvudet och snurra, mådde illa. Kaos. Sen fick jag feber till och från. Men sänkan visade ingen infektion eller bakterie?? Jag skulle ge det några dagar till då jag precis slutat med pencillinet, var troligtvis sviterna från det.
 
Nån dag gick och jag mådde inte bättre. I samma veva vart min hund dålig och dog på morgonen. Jag kan man bara jämföra att jag vart lika ledsen som när mormor dog. Bara slog ner mig helt och hållet och det är kämpigt än. i 12 år hade jag honom och nu är han inte här längre. så tomt och han lämnar sig sånt stort hål efter sig.

helgen efter på måndagen så försökte jag ta nya tag då jag fortfarande inte mådde bättre, och vaknade dessutom med halsont. då jag kommer till läkaren börjar hon då som först skriva en remiss (som borde gått iväg för länge sen). Jag valde då att ta remissen i handen och ringa dem som resten av familjen går hos. Åkte sen till tandläkaren för att utesluta att det var en tand - vilket det inte var.

På tisdagen ringde jag ÖNH och fick en tid veckan efter, så jag ringde till VC för att be dem ordna med sjukskrivningen. Det slutade med att dem vägrade att ringa upp mig, vägra ordna med sjukskrivning och tyckte att jag skulle in på ytterligare ett besök för en ny bedömning, trots att jag var där dan innan. Jag la på luren och ringde sthlms läns lanstings klagomål och synpunkter. Dem lovade att hjälpa mig.

På ons åker jag in till city akuten och då jag väntar där ringer dem från VC, läkaren och fixar rubbet. Enligt henne vart det ju olyckligt. Mmm. Jag var så arg så jag svettades floder efter det samtalet. Bättre gick det inte heller inne på city akuten som inte tog mig på allvar och gjorde inte ens en ordentlig undersökning.

Ringde då igen ÖNH och dem klämde in mig på fre. Hon gjorde en ordentlig undersökning och såg att det var bakterier än, att jag behövde ny pencillinkur.. Vart även skickad till röntgen igen.
 
Så i sön började jag faktiskt känna effekten av pencillinet, mådde inte lika dåligt då jag gick och la mig. Kände att jag slappnade av lite faktiskt. På måndagen började dock dagen med att FK ringde och sa att inget va ok i stort sett. Jag skulle utredas, mitt sgi, läkarens papper stämmer inte etc. jag skulle inte få pengar etc. jag hade varit sjuk för länge och lite bihåleinflammation stoppar ju inte ens för å jobba. ja hon körde på..

ja sa, ja ok. men det står inte i intyget att jag tappat känsel i ansiktet? kan inte böja mig, kan knappt lägga mig ner etc etc.. hon svara, så här är det. Jag vart sjukt ledsen och nedtryckt, blödde näsblod säkerligen pga stress. Bara mådde skit.
 
på tis försökte jag ta nya tag, så jag skulle skriva brev till fk och ringa läkaren på vc. men när jag kommer in på fk så står det att jag får en utbetalning? Jag är helt och hållet förvirrad. försökte maila då det var 738 i kön. Men ingen svarar. så imorse fick jag tag i både min föräldrarpenning och sjukpenning. Så nu är allt löst. var inga problem. dem förstår inte ens vem som ringde i måndags och varför hon ringde, för det står inget i min journal. det som står och dem läste upp det - är exakt samma sak som jag talade om för henne i telefonen. Vet inte om efter vårat samtal gått in och kikat på journalerna igen och insett att hon haft fel. kanske inte kollat riktigt noggrant. men kan man då inte ringa upp och säga det till personen i fråga och be om ursäkt ? Jag vet inte varför dem tror att dem kan bete sig hur som helst. så nu är allt löst förutom bihåleinflammationen. Men det är iaf på rätt väg och jag har hittat rätt människor att vända mig till iaf. sjukt omtänksamma och kompetenta. Men usch vad jag kämpat, har inte så mkt ork till annat..


#1 - - Eva:

'vilken november du haft =( så skönt att du äntligen börjar må bättre sorgen kommer alltid att finns där men du kommer ju vänja till att han inte där och minnas honom och all glädje han skänkt er.

#2 - - Lillemor:

Fy fan vad du fått kämpa! Låter helt sjukt att den jäkla bihåle inflammationen inte gav med sig. Tur att du stått på dig och sökt rätt hjälp. Kämpa på! Hoppas du får en lugnare månad nu, så du kan få njuta så mycket som möjligt av julen.

#3 - - Jennie:

Finaste Nina! Önskar så att det fanns något man kunde göra för att hjälpa dig.
Du är iaf fantastiskt stark som ändå kämpar på i alla uppförsbackar!

Snart vänder det gumman!!

kramar

#4 - - Helen:

Usch vilken fruktansvärd vecka du haft, skönt att det slutade bra med FK till slut.

Kramar

#5 - - Sara - om att vara mamma och ha en bipolär sjukdom.:

Ojsan vilken tuff period du har haft! Och vilket dåligt bemötande av henne på fk! Men tur att det blev bra tillslut. Du får krya på dig!

#6 - - Cissi - mamma till Emma och smurfen i magen:

massa styrkekramar... Hemskt när allt kommer på samma gång så där!

#7 - - Marie:

Sjukt jobbigt att inte bli tagen på allvar, hoppas det vänder nu så du får bli kry!

#8 - - Marlene:

Stackare, vilken skit! Hoppas du mår lite bättre nu, iaf fysiskt... förstår ju att du saknar hunden.