En vecka redan..

Är det inte märkligt att exakt en vecka efter att min sötis gått bort så vaknar jag på det exakta klockslag som han slutade att andas. En obehagligt lustig känsla måste jag själv säga. Saknaden är fortfarande så enormt stor, jag vet att det måste ta sin tid. Men det känns bara inte ok det här, jag är inte hel. Jag har en underbar familj, men Ludde var delar av min familj med. Har varit det dem senaste 12 åren. Jag kan fortfarande inte förstå att han inte finns längre =(
 
#1 - - tess:

Fy tusan :( Jag beklagar :(

#2 - - Maria:

Usch så jobbigt. Jag förstå att det är tomt utan honom. Hur går det för barnen?
Hur mår du för övrigt? Blivit av med den envisa febern?

Många kramar vännen ❤