Kort fast lång...

20110905069 (MMS)

Idag var Theo hemma med mig igen. Ganska mysigt att ha honom hemma, men det är mkt mkt jobb. Bara att ta sig ut är ett helskotta. Han vill inte ut. När man väl kommer ut, ja då kommer man inte in. Gick ut med hunden idag, va absolut ingen lång runda, absolut inte. Men den va lång. väldigt lång. Theo går i cirklar, man kommer aldrig hem.. Hittar på nya saker, nya ideér medans man går framåt. Vi kom iaf ut, hunden va nöjd, Theo va nöjd, Freja va nöjd. Jag var helt slut :P

#1 - - Alfva:

Som man känner igen det där... Fast min springer ju åt andra hållet snarare än att gå i cirklar. Eller så går hon inte alls utan står bara och surar... ;) Ujujuj...



Men ni har ingen syskonvagn? Funkar det?

#2 - - britta bloggar:

Haha, barnpromenader är något helt annat än vuxenpromenader!

#3 - - Fnulan:

Ja känner igen det--- älskar att ha Mira hemma...



Kram

#4 - - Emelie:

Haha busunge :-D



Tack för länkarna nu ska jag kolla och så ska jag boka så fort jag får min nya schema period. Hoppas bara att det var den ehlgen jag var ledig :-P



PUSS och kram

#5 - - Anna:

Hihi, sådär är Alexander med. Det tar evigheter. Jag tycker det är så kul att han vill gå men ibland vill man framåt lite snabbare än det går :)



Känner igen mig i allt du skriver om Theo. Speciellt det där med maten. Han larvar sig och kastar mat på golvet och har sig. När man tar bort den så börjar han grina och skrika att han är mer hungrig. Rita på sig med tusch gör han med. Hemma hos farmor fick han gröna sjukan när farmor tittade bort i tre sekunder :P

Det värsta är egentligen när han får ett litet sår eller ramlar och sådant. Han gnäller och ojar sig och allt möjligt. Förra veckan sa han att en mammaråtta bitit honom på dagis. Det var en liten hudflisa som lossnat så jag satte på plåster. Dagen efter skulle han ha nytt och varje gång det lossnade skulle han ha nytt. Sen sa jag att det inte blödda längre och att det läkt och d blev han helt förstörd och skrek och gorma för det gjorde ju ont...hmmm...oftast börjar han oja sig först när han ser skråman.



Nej, mensen är man nog aldrig redo för ;)