Deliciously

Ja då var urnsättningen färdig. Det gick väldigt snabbt och man hann inte ens reflektera över att hon faktiskt låg i den där urnan. Jag fick känna på den, den var väldigt tung. Ja stod bara och titta på den, visste inte vad ja skulle säga. Man blev nästan som handlingsförlamad. Det gick bara inte. Svårt att finna ord.. Ja kände mig inte så ledsen då ja stod där. Ja bara skaka.. Hajjar inte det där med skakningarna, hängt med sen mormor dog.. Vi planterade nya blommor och tog bort alla gamla som var från begravningen.. Nu hade de vissnat. Höll iaf länge. Ska plantera mer blommor sen allt eftersom. Men de ska lägga på mer jord och så, sen även fixa det hålet som hon blev nerstoppad i. Så det blev inte så mkt fixa idag.

När jag däremot kom hem så blev jag trött på en gång, så jag gick och la mig och sov lite mindre än en timme. Sen så blev ja jätte ledsen och satt här och böla ett tag. Det är som att reaktionen kommer väldigt sent. Måste gå nån timme eller två, sen hajjar ja till. Som det där med att ja höll i urnan. Nu i efterhand får ja hugg i magen då ja tänker på att ja höll i min mormor. Hon var bara aska.. Allt som finns kvar av henne.. Å nu ska hon försvinna år efter år, tills det bara är jord kvar? Usch, obehaglig känsla. Men nu är hon där hon hör hemma. Nu vet jag vart jag har henne. Nu kan ja hälsa på när jag vill. Vet att hon ville ligga där, så nu har hon fått sin vilja igenom.. Det underlättar i sorgen..