Livet just nu
Va iaf hos läkaren imorse och nu är jag sjukskriven till slutet av maj, då har det gått ett år. Känns bara deppigt då jag tänker på det, för inte trodde jag att det skulle bli som det blev. Jag trodde att det skulle bli bra då jag slutade på netto, men det visade sig bara vara en sak av många.
Jag måste jobba med mig själv och lära mig att lyssna på min kropp. Att bryta mönster. Det är väl det som är svårast. Man är så van att göra på ett visst sätt. Försöka hjälpa alla, vara duktig, planera så man glömmer bort sig själv i alltihopa. Jag kan inte leva upp till allas krav, jag såg ner på mig själv pga det. Klaga man en del av mig så klagade man på hela mig. Jag dög inte, jag levde inte upp till förväntningarna, så då var det bara att kämpa vidare och försöka uppnå andras kriterier.. ? Jag har bara inte förstått det. Det tog på min energi, min glädje.. Å jag såg det inte..
Jag kan sakna en massa stunder i livet. Vänner som man en gång hade. De bra stunderna då dvs. Det fanns många, men nu:et hann ikapp och vi alla ändras. På olika sätt. Vi får som olika liv. Och i och med att livet förändras så förändras även bekantskaperna. Har blivit förvånad egentligen hur många gamla bekanta som man har börjat prata med igen. Som har hört av sig. Roligt..
Livet känns bra nu. Så mycket som jag tagit tag i. Familjen, vänner, mig själv. Allt känns bra. Mkt bättre iaf. Jag är inte så besviken längre. Jag ältar inte saker å ting, för det är bearbetat. Visst, några saker är oklarade, men jag får lära mig med att det kommer inte att lösa sig, acceptera det helt enkelt. Och jag är okej med det...
kände för att skriva av mej lite.. Ska fixa till mej nu.. Johan är snart hemma.. så ska vi åka iväg.. skriver mer ikväll...
ciao..