Deliciously

Igår så var vi hemma hos min mormor. Städade och hjälpte henne att laga mat. Hon har mått så dåligt de senaste dagarna, så hon har fått hjälp med det mesta. Hon sa att lägenheten var skitig, men jag trodde faktiskt inte på henne. Då jag kom dit så trodde jag fortfarande inte på henne. Men så lyfte jag på alla de jäkla mattorna hon har och det var så förbannat skitigt så det var inte klokt. Jag dammsög och skurade allt. Jag tvätta toaletten och badkaret. Jag diskade, torkade av och la in allt i skåpen, jag bytte på fågeln och gav honom nytt vatten och mat, jag rengjorde hela spisen, samlade ihop allt skräp - ca 10 säckar som vi tog med oss, vi lagade mat, alltså allt. Fyra timmar tog det. så fort vi kom utanför dörren sen så bröt jag ihop. Åkte hem och J var tvungen att lämna mig för att han skulle till jobbet (vilket jag visste), han kom inte hem förrän 3 inatt. somnade då han låg bredvid mig och höll om mig. så skönt att ha honom..!!

Idag så vaknade jag 8,30. Hade ont i varenda kroppsdel. Kunde knappt röra mig. Kom iaf ur sängen och tog två tradolan. sen kunde ja inte somna om.. hörde av mig till G för att vi skulle ha setts idag, men ja orkade verkligen inte. Då ringde hon upp och kollade läget med mig. Sen så pratade vi med henne och då visar det sig att igår fick hon sina provresultat och hon har en tumör i huvudet. så jäkla hemsk, satt å böla i telefonen. De trodde att den var godartad, men de måste ju ta prover, den var som ett fikon i storlek. Men operation väntas och hon vill inte. jag hoppas att hon ändrar sig!..

Hann bara lägga på och så ringde min mormor. Jag hörde direkt att det var något fel på henne för hon lät inte så glad som hon brukar vara. Hon sa att hon hade svårt med aningen igen och att hon hade pratat med läkaren nere på vårdcentralen och hon behövde hjälp dit. problemet var ju att hon inte kunde gå ordentligt, så hon behövde en viss färdtjänst som hjälpte henne från hemmet till vårdcentralen. Hon hade färdtjänst men de hade inte alls hjälpt henne, varit fräcka och sagt att det var några andra som hon skulle ringa, men vägrade ge henne numret. Helt sjukt. Jag tog då numret och ringde dem själv. De var lika otrevliga mot mig, men jag fick åtminstone numret. Så ja ringde dem andra och då visade det sig att man måste ha något speciellt kort till den där tjänsten, vilket såklart inte mormor hade. Så då fick ja nått namn på någon ja skulle ringa, inge nr eller nått. Ja kolla på hitta.se men fann inget som träffade det jag sökte efter. Sen ringde ja nr upplysningen och hon kunde inte hitta något heller. Men jag fick ett nummer till kommun upplysningen så jag ringde dit. Men de visste inte vart jag skulle vända mig och dem hon försökte koppla mig till fanns antingen inte på plats eller så var de på möte. Alltså helt otroligt vad det ska vara svårt att få tag i någon? Sen så ringde ja tillbaka till färdtjänsten och fick prata med någon annan. Han sa att vårdcentralen kunde fixa kortet. Så ja ringde mormor å fick numret till vårdcentralen. Så blev jag felkopplad två ggr. Sen kom ja tillslut rätt. Hon som jag prata med lät inte villig att hjälpa. Tydligen så skulle man ha kortet innan man satte sig i taxin. Det fungerade ju inte i detta fall. Men så frågade hon var hon hette, så sa jag namnet. Direkt så ringde det en klocka i hennes huvud för då blev det fart. Så då tog hon mitt nummer och sa att hon skulle ringa upp. Tog 5 min och då ringde sjuksköterskan som hade haft hand om henne. Så då fick jag reda på läget. Hon har varit värre än vad hon sagt till oss och de hade sagt till henne att hon borde åka till akuten. men hon vägra, för hon ville inte bli inlagd.

Jag ringde mormor och sa nu åker vi in till dig. Det är bäst, de vet vad de gör och du kan få den hjälp som du behöver där. Hon sa, om jag åker dit så kommer jag aldrig att komma hem. Jag bröt totalt ihop i luren.  Sen så ringde jag J och bad honom att komma hem. Sen mamma. hon kom hit. Sen åkte vi till mormor och hämtade henne. Tog det ett tag, men vi kom tillsist till huddinge sjukhus.

När vi kom dit så sprang J in för att hämta en rullstol, men då sa personalen att de skulle komma ut. Så kom de tillslut, men en brits. De kom till mormor och så i stort sett drog de henne ur bilen och tvingade henne att gå. Hon kan ju inte det. Sen satte vi henne på sin rullator och så skjutsade de henne till britsen. Alltså i ren panik, jag fick springa i kapp dem. Mormor sa åt dem att sluta, att de skulle lugna ner sig (för då de stressade så fick hon panik och andningen blev inte alls bättre). Men de lyssnade inte på henne, inte alls. Jag fick panik, tänk dig då henne som redan var rädd. Så då skrek jag till åt sjuksköterskorna och sa åt dem att lyssna på henne. Jag sa att om de fortsätter så kommer hon bara få det värre. Då klämde hon ur sig, du kunde ju ringt på en ambulans. Jag sa, hon ville inte åka överhuvudtaget, utan att anledningen till att hon kom med är för att vi följde med. Jag pratade med mormor och hon hoppade upp på britsen, och de störta iväg igen. Vi fick anmäla henne, så vi kom på efterslänt.

Då vi kommer in på akuten så har hon slangar överallt. Mamma började gråta på en gång och jag fick nästan en panikattack. Jag såg hur rädd hon var och jag försökte prata med henne från där jag stod. Läkarna och sköterskorna var fortfarande hysteriska och skrämde upp henne. Tillslut fick jag komma in och lyckades hålla henne i handen och pratade med henne. Kände mig lugn, för jag koncentrerade mig så mkt på henne. Jag ville ha henne lugn. Hon tittade på mig och sa ingenting, men de behövde hon inte heller. Jag såg att hon var rädd. Sen lugnade hon ner sig lite och då skulle de ta prover på henne. Sa till henne att jag var tvungen att gå ut för någon minut för att jag verkligen inte tål blod. Jag skulle tuppa av om jag stod kvar. Kom ut och J kramade om mig. Då bröt jag ihop. sen var det som om jag stängde av mig själv då de var klara med blodproverna och jag gick in igen precis som innan. Hon lugnade ner sig så fort hon fick syrgas och så började hon skämta med sköterskorna. Så då lugnade jag ner mig.

Efter 2½ timme på akuten så blev hon inlagd. Känns skönt att jag vet att hon är hos några som kan ta hand om henne. Jag vet att hon kommer att vara lugnare och förhoppningsvis så får hon sova ut i natt. Hon har syrgas och allt som hon behöver. Men jag ville ändå inte lämna henne, tyckte så synd om henne så jag mådde dåligt. Hon kommer att få hemtjänst nu också. Det är bra! Men jag vet inte hur vi ska göra om hon får åka hem, läkarna vill ju inte att hon ska sova själv. Jag längtar till klockan ett i morgon då besökstiden börjar igen. Då ska jag vara där, brorsan ska med och mamma också.

Just nu så behöver jag sömn, jag behöver kramar i mängder. Jag hoppas att jag kan sova i natt och jag hoppas att jag inte bryter ihop igen. Kommer hela tiden. Sen försvinner det och sen kommer det igen. Så himlans jobbigt. Jag måste lugna ner mig, inte stressa upp. Men jag är fasen inte expert inom det området.

Nej nu längtar jag bara till klockan ett i morgon som sagt, så att jag kan krama om min mormor igen!..