Mkt just nu...

 

Det händer en massa här hemma. Det är verkligen något hela tiden. Som en dålig historia som upprepar sig. Men det får vara så just nu. Är inte så mkt att göra något åt. 

Theo har iaf fått sin dyslexi diagnos som jag har kämpat för i snart fem år. Men nu har han den. 

Jag fick igenom att prova att minska på min medicin. Detta efter att jag redan ifrågasatte detta till min läkare för ett år sen men fick inget gehör. Nu lyssnade min vanliga läkare och efter en månad av nedtrappning så är mina levervärden tillbaka på normala igen. 

Min trötthet är brutal just nu. Riktigt hemsk faktiskt. Jag orkar inte alls mkt och jag glömmer bort så mkt med. Värken har ökat den med, men jag vet att det beror på medicinen som jag trappar ner på. Men ändå. Det är inte kul att inte kunna hålla sig vaken ordentligt. Inte orka laga mat eller ta hand om tvätten, städa. Jag har inte ens julpyntat. Känns jobbigt.

Just nu så tar jag prover en gång i veckan pga hög sänka. Den vill inte riktigt gå ner, så för att se hur sänkan beter sig, så måste jag köra en gång i veckan. Så ska jag köra så fram till i slutet av januari. 

I övrigt så går det super med Max. Som vi har saknat att ha en hund. Det är ju så sjukt mysigt. Han är ju så go med. Så himla nöjd! Men gud så han växer. Han har blivit dubbla storleken redan nu. Tassarna har blivit större och benen så långa. Dubblat vikten. Men det är så mysigt med sällskapet jag har om dagarna och det tvingar ju även ut mig på en promenad. Så det är positivt. Att bara sitta inne gör en inte piggare. I skogen trivs vi allra mest.  

Just nu är det lite jobbigare tider med familjen med. Det närmar sig ett år sedan mamma dog. Ett år sen ? Hur är det möjligt. Julen kommer aldrig att vara sig lik igen. Någonsin. Sen nu med covid på det. Fy fan. 

Jag hoppas att ni håller er friska där ute!

Kram! ❤