Denna vecka drar Formex igång. Super roliga dagar på Stockholmsmässan. Men i år så har jag valt att hoppa över detta. Det tar emot lite, det måste jag ju själv säga. Men till slut så känner man bara att det inte är värt det längre. Då menar jag inte att gå dit och gå på en massa olika spännande pressvisningar och träffa folk. Det är inte det jag menar. Det jag menar är allt som kommer efteråt. Det är inte roligt. Man kämpar ihärdigt sig igenom denna dag, men det slutar alltid med att jag knappt tar mig hem. Flera ggr har jag fått ta taxi t.o.m. För att jag inte orkat att ta ett till steg. För när energin dör ut helt, så går det inte ens att gå på vilja. För på vilja går jag på när jag kommer dit.  

Måndagar. Den dagen som känns värst av alla dagar. Jag har tänkt att det berott på att det är tufft att kliva upp på morgonen då man har värk och mår allmänt urk. Men har ju kommit på att jag försöker att anstränga mig på helgerna, så att tröttheten kommer på måndagen. I helgen var vi på kalas och strax innan så åkte vi till Mall of scandinavia för att hitta ett par höstskor till Freja (vilket inte gick bra). Jag var så trött och sliten när jag kom hem, att jag knappt visste vad jag hette. Vi köpte med oss mat, vilket underlättade så mycket.

 

Igår så var det brunch på stan med vännerna, som vi planerat ett tag. 11 Personer var vi. Vi satt i två timmar och pratade och åt. Efteråt så gick vi en promenad nere vid vattnet. Vi fick skjuts hem, så jag slapp ju att gå något mer efter det. Maken åkte till globen efter maten för att hitta skor i rätt storlek åt Freja, så det slapp jag att göra. Sen var det lugn och ro hela kvällen i soffan. Värmde bara soppa till middag. Barnen var inte hungriga ändå och inte häller vi. Men så trött!

Jag får väl vara glad att det har delat upp sig med härligt med skit i omgångar iaf. Med det vill jag säga att det var ett helskotta för mig i somras och jag var sjukt stressad över massa saker redan då. När det väl lugnade sig så vart det jobbigt med skolan där barnen går. Vi hade samtal, möten etc. Det avlöstes med att tanden gick sönder och dom gjorde fel med räkningen. Så det fick jag tjafsa om med. 

Föräldrarmöten, vattengympa 2 ggr i veckan, barnvakt, läkarbesök. Sen på det Brorsan som åker in å ut från akuten, nu senast i fredags - två ggr. Så det är ju något som vi tar steg för steg nu, dag för dag. Mammas återbesök och besked kommer väl i nästa månad. 

 Bägge barnen är iaf friska nu, tjoohoo! Så idag är det kalas. Men själv har jag slagits av en enorm trötthet. Jag är så trött just nu, så jag vet knappt vad jag heter. Jag sitter nu med morgonens första kopp kaffe. Å ja! Det är lunchtid! Jag har tre timmar på mig att duscha, slå in present och ta oss dit. Det är inte långt, inte det. Men den här tröttheten slog bara till totalt. Det är dessutom derby i eftermiddag. Så den ska jag se på i en park. Att komma ut och få lite frisk luft gör nog susen!

 

Hopppas ni andra njuter av en härlig söndag!!

Det vart en tuff dag igår. Magen började att krångla strax efter lunch, vilket gjorde att jag fick panikartade smärtor till och från.  Magen växte och jag såg ut som om jag var gravid i vecka 30. Kallsvettades och hade jobbigt att gå tom. Var helt galet jobbigt faktiskt. Var hemma och vila en stund innan jag tog mig upp för att hämta Freja på skolan. Sen hem och vila igen innan det var dags för middag. Så jag var helt slut hela kvällen och sov länge under natten.

 

I morse hade smärtan nästan gett med sig, men tröttheten var då ett faktum. Det tar så mycket på krafterna att ha ont sådär. Man förtränger väldigt snabbt, hur det verkligen är. Men direkt då man känner första smärtan, så har man koll på en gång vad det är. Det innebär ju att dagen har varit lite upp och ner. Inte alls som tänkt. Men det får vara så. Kan inte ändra på något i alla fall. 

Det är en vecka som mest har bestått av trötthet. Jag vet Att det var mkt förra veckan, men ändå. Jag vill kunna göra saker och ting utan att behöva sova flera ggr om dagen. Blir som medvetslös av tröttheten. Inget går då. 

 

Jag har inte lagt så mycket vikt att skriva av mig på bloggen. Eller egentligen visa upp hur det egentligen är. Ingen orkar att läsa om all skit. Vill inte att hela bloggen ska vara en ”sjuk” blogg. Men inlägg tar tid och energi. Har jag bra energi någon dag så kanske jag gör fler inlägg. Så därför kan det bli en hel del hål på bloggen. Men det är därför som jag försöker att uppdatera instagram med mina bilder Iaf. Är så glad att ni ändå stannar kvar och har tålamod med mig! Kram! 

Bild googlad och tagen från sidan: https://njmetropain.com/what-is-an-invisible-illness/

Jag vet att jag lagt ut en massa härliga bilder på saker som jag fått vara med om. Oftast så är jag ju enbart med någon timme innan jag får nog och åker hem. Sen är kvällen och dagen efter ett minne blott. Men jag är väl medveten om att det verkar som att man lever ett välmående liv. Men verkligheten är ju inte enbart vad ni ser. Jag har försökt att lägga upp på instastory (i mån av ork), för att visa hur min dag kan se ut. 

Det går verkligen upp och ner, men det beror ju mest på att man kämpar för att vara glad, ha ork, något slags försök att hålla koncentrationen uppe etc. Så man ler och försöker att trycka tillbaka allt som har med värk att göra. Problemet är väl mest att man inte orkar hålla modet uppe hur länge som helst. Huvudet vill göra så mkt, vara som en ”normal person”. Men kroppen lever ett annat liv. Det gör så att vissa dagar blir extremt kämpiga och man blir ledsen för allt. Någon som känner igen sig? 

Förra gången så mådde jag jätte bra. Verkligen super. Jag ska inte klaga. Så bra har jag inte mått på bra länge. Men igår så kände jag nästan på en gång att det vart mosigt i huvudet. Vilket inte är helt ovanligt. Men mosig vart jag och efter några timmar så hade jag huvudvärk och ont i kroppen. Ingen migrän dock, så skönt! 

Idag när jag vaknade upp så mådde jag inte alls bra. Värk och troligen feber med. Det är inte helt ovanligt att det blir så här heller. Men det suger. Så maken kom hem med indiskt till lunch ♥. Så skönt att slippa tänka på det. Gott var det med. Nu ska jag samla orken för att hämta barnen bara. Men det går nog bra. Så skönt att det är fredag och ikväll så blir det fredagsmys.

I morse så vaknade jag och mådde inget vidare. Det har väl följt med mig hela dagen. En trötthet som varit väldigt brutal. Jag hade ju dock bokat om tiden för naglarna idag. Då jag får min medicin på tors. Så jag tog mig upp och åkte dit. När jag kom hem så satt jag bara. Som tur var så kom maken hem och plockade upp mig. Så jag fick hjälp att hämta barnen. Sen skjuts hem. Slippa snöstormen. Slippa kaoset. Det var så skönt. Kan säga att där sparade jag en hel del energi. Ikväll blir det tidig läggning och förhoppningsvis så orkar jag att pigga på mig till i morgon!

Det har varit trött värre här hemma, efter en jädrans massa flängande hit och dit i juldagarna. Jag är så himlans trött, så igår så gjorde jag ingenting. Idag har jag däremot en hel del som jag måste ta tag i. Så det är bara att se glad ut och sätta fart. Självfallet så har jag sovit så sjukt dåligt i natt, riktigt oroligt. Bara så typiskt. Nej nu måste jag sätta fart här, ikväll väntas iaf roligheter! 

Nu är det bara en vecka kvar till USA. Det känns helt sanslöst. Tiden har gått så fort. Har ju varit så mycket på sistone. Min energi är i stort sett bara borta. Får samla mig och ta mig i kragen för att verkligen orka. Igår hade vi klassfest och jag sprang som en tok. Barnen var så glada. Men kvar låg det en irritation av hur lite hjälp vi tre tjejer fick. Så idag känns det iaf som om någon har misshandlat mig, bokstavligen. Fick gå och lägga mig igen nu på morgonen, för jag orkade inte hålla mig vaken. Värken är bara hemsk. Så ja, små ministeg idag då. .

Dags för en ny vecka. Förhoppningsvis en bra mkt bättre vecka än förra. Min energi är liksom som slut. Det var en jobbig vecka i förra veckan med allt som då hände. Nu i veckan händer det en massa saker. Så jag hoppas att jag orkar med allt helt enkelt. En dag i taget.. 

Ja igår var det då dags för min medicin igen. Planen var att jag skulle få en dubbel dos av min medicin. Just för att kroppen har börjat att stöta bort medicinen. Kroppen har helt slutat att svara på den. Va lite tufft att höra att jag inte skulle bli av med den, så som jag hoppades på. Men det vart dubbel chock att jag skulle få ännu mer medicin.  

När jag kommer dit så står jag på vanlig dos i alla fall. Så nu har läkaren ändrat sitt beslut. Något som jag ifrågasatte för ett tag sedan. Men då stod han fast. Men nu hade han ju kommit fram till samma slutsats som mig. Synd bara att jag inte vart meddelad detta. Hade ju sparat lite energi i alla fall, på att slippa oroa sig om vad som kommer att hända. Men som det är nu så kör vi vanlig dos, sen får vi se vad dom kommer fram till nästa gång. 

Så igår kom jag hem, vart super hängig på en gång. Fick migränanfall. Vart vit i ansiktet. Såg ut som en vandrande vålnad eller något. Så nej bra mådde jag inte. Inte heller under natten eller i morse för den delen. Men jag fick sova, så det underlättade en hel del. Har fortfarande huvudvärk, men det är i alla fall bättre än igår.

I morgon väntas ännu en tuff dag :(

 Igår begav jag mig till derbyt mellan Hammarby och Aik. Som jag hade längtat. Jag kände ett tag på eftermiddagen att jag inte skulle klara mig, att jag inte skulle kunna gå dit. Min mage har varit mer än en god vän mot mig. Det värsta är värken. Ingen värk som jag unnar någon. Jag är helt slut. Så jag var inte alls pigg på matchen. Det kan man ju inte påstå.  Men jag var där och jag orkade att se hela matchen!! Sen somnade jag gott hemma, det vill jag lova.

Igår satt jag nio timmar inne på södersjukhusets akut. Anledningen var att min mage har varit lite si och så i några veckor nu. Men igår vart jag rädd på morgonen, för det gjorde så ont och jag kunde inte kontrollera värken för fem öre. Som en förlossningsvärk fast värre, som aldrig tog slut. Någon som vred tarmarna. Jag vart så snurrig och kände som om jag ville tuppa av. 

Jag ringde södersjukhusets gastro enhet och fick rådet om att åka in till akuten för att ta en röntgen. Mest för att kolla att allt såg ok ut. Så maken skjutsa in mig. Blev sittande där i som sagt var nio timmar innan jag fick gå därifrån. Dom tog prover och jag vart skickad till röntgen. 

 

Tyvärr så är det en del av vardagen att ha så här ont i magen. Men det känns ju inte ok för fem öre. Läkaren förstod ju helt och hållet, så jag kände att jag inte behövde förklara mig för honom. Kändes otroligt skönt. Så nu på måndag ska jag ringa till gastro en gång till, för att få prata med min läkare. Se vad man ska göra åt det. Tills dess så blir det flytande mat för min del. Yey. Ja, roligare kan man ju ha det. Tur att man är påhittig när det gäller mat.