Astrid Lindgrens Barnakut..

Det var en ganska så tuff dag igår. Det började med att jag var så himlans slut, så jag sov ett längre tag på morgonen. Det har varit så mycket i två veckor och en massa rännande till vårdcentralen hit och dit. Jag började ju att skriva en hel del i det förra inlägget, men nu har det alltså fortsatt.  

Läkaren googlade i fredags och gissade bara på virusprickar. Det borde försvinna efter söndagen. Han tyckte att vi skulle fortsätta med kortisonet iaf, fastän det inte verkade vara allergi ? Dvs han var inte direkt säker. Men vi gjorde så och han vart sämre och sämre. Kändes som om han vart sämre av kortisonet. Dvs jag kände i magen att det här inte kändes som allergi. Så sista dagen så valde jag att inte ge honom något. Då höll sig kroppen ganska så lugn. Han var flammig på händer och fötter enbart. Men i övrigt så mådde han bra.

I tisdags så började rutinerna som vanligt, kolla efter prickar. Inte en enda prick kl 7 på morgonen. Det var ju hur bra som helst. Glad. Jag la mig för att vila, då jag hade hemsk huvudvärk för andra dagen i rad. Klockan 9 kommer Theo in, prickarna är tillbaka. Många dessutom. Så jag ringde VC igen. Fick en tid på eftermiddagen. Theo vart helt sänkt, ingen feber, men sänkt. Han låg ihopkurad i soffan och bara allmänt loj. Så pass att jag var på g att åka in till akuten med honom. Men vid lunch sa det bara pang och vände. Prickarna försvann och han började att må bättre igen. Men vi åkte iaf upp. Hon där uppe förstod ingenting och hämtade läkaren från i ons igen. Så dom båda kollade på bilderna. Theo var öm i kroppen, men var liksom glad. Men man kunde inte direkt röra honom. Dom hade inte en susning vad det var och nämnde fortfarande att dom trodde att det var allergi. Jag sa att då borde kortisonet ha hjälpt, men det gjorde det inte. Dom skickade iaf en remiss till Sascha Barnsjukhus. Bad mig att ringa dit och ligga på dagen efter, dvs ons.  

Onsdagen kom och jag hängde på låset och ringde på utsatt tid. Jahopp, dit fick man ju inte ringa som privatperson. Då var man tvungen att gå via vårdguiden eller vårdcentral och få en remiss, men det hade vi ju redan gjort. Så då var det bara att vänta. 

Prickarna var helt borta, men Theo hade nu blivit förkyld igen. Ont i halsen, snorig, huvudvärk och trött. Men på kvällen vart han piggare igen och kändes mkt bättre. På tors var prickarna borta än och så här länge hade dom ju aldrig varit borta. Så det kändes sjukt bra. Han verkade må bra och vi pratade om att han skulle få gå till skolan på fredagen då dom hade Halloweenfest. Så vi tog oss ut på tors, vi åt lunch och sen åkte vi hem. Åkte med bil, så han gick inte långt. Men jag kände direkt att nej, han är inte frisk. Sen kom ”det svider i ögonen”. Då visste jag ju bara att feber är på g tillbaka. Han reagerar nämligen så varje gång den kommer snabbt. Mycket riktigt, feber på kvällen då jag tog temp och det vart ingen Fest på skolan.  

I går när han vaknade låg jag och sov. Jag var så trött. Maken ringde VC då Theo nästan skrek av värk från örat. I med alvedon och ipren. När jag sen vaknar så har han ingen feber och mår ok. Däremot så börjar prickarna att komma mer och mer. Efter ett samtal bestämmer vi oss för att åka in till akuten istället. Nu får det liksom vara bra. Så vi kör fel och hamnar på barnakuten på karolinska. Det är då en närakut för barn. Men på skyltarna står det barn akut. Förvirrande. Jag frågade om vi hade kommit rätt och dom där tyckte det. Okej då. Vi kommer in inom en timme och läkaren där förstår inte alls vad hans prickar är. Dom är då över hela hans kropp och så visar jag alla bilder som jag samlat på mig. Han hämtar en till läkare och nope, inte en susning. Vi får en remiss till Astrid Lindgren. 

Kommer dit och kan inte skriva in oss där, för dom har inte skrivit ut oss på när akuten. Asså redan här är jag så trött, så jag vet knappt vad jag heter. Skiten löste sig efter några samtal. När vi får prata med sköterskorna så är dom super trevliga. Man märker att dom är bra att ta hand om barn. Men dom står och dividerar varför Theo hade skickats till dom. Det här är inte akut och prickarna är ju borta etc. Då kände jag mig sjukt nedslagen. Ibland känns det som om dom tror att man gärna sitter x antal timmar på en akut. Så kul det är. Speciellt då en själv är så jäkla känslig för sjukdomar. Kände mig inte alls glad. Men vi skulle få träffa en läkare iaf. Snart.. Mmmm tre timmar senare så fick vi träffa en läkaren.  

Hon var inte alls som sköterskorna utan förstod varför jag var orolig och att inget stämmer och ingen vet vad det är. Precis innan vi kom in så började dessutom Theos öra att dunka igen. Han var knäckt då vi kom in till läkaren. Så han grät och grät. Att hon undersökte örat hjälpte ju inte alls. Så då gick det fort kan jag meddela. Det kom in alvedon och Ipren i mängder. Jag tror att han fick 1,5 gram alvedon och sen en hel sån där mått med ipren, 25ml? Det var en ordentlig dos iaf. Sen vart läkaren bortkallad akut och in kom det sköterskor istället som skulle både ta blodprover och urinprov. Det klarade vi av och sen skulle det ta en timme för proverna. 

Men en timme vart tre och sen gick jag och frågade. Jag själv hade nämligen svårt att sitta. Kroppen klarar inte riktigt av det. Även om jag hade varit uppe och gått etc. Theo var trött på skiten han med. Men jag sa till och så tog det fem min. Kiss provet var iaf rent, men öroninfektion hade han, han var röd i halsen och hade troligen även en virusinfektion samtidigt. Prickarna berodde troligen på det och inte på allergi. Så det var ju mer som jag trodde, kändes inte allergiskt. Men dom trodde iaf att det skulle gå bort nu med medicin och vila. Kortisonet hjälpte väl inte alls under förra helgen heller, utan gjorde honom mer känslig. 

Tycker så jäkla synd om honom. Träffat så många läkare, visat prickar, hals etc. Någon gång så måste det ju sluta. Men nu är han nerbäddad i vår säng, vilar och käkar penicillin och smärtstillande om vartannat. Får hoppas att allt ger med sig nu…


Mina fina kommentarer

Lämna gärna en kommentar

Vem är du?:
Här ofta?

E-mail:


Din söta blogg:


Skriv något skoj till mig: