Tillsammans!

I fredags var jag i stan, vid Åhléns faktiskt. Jag tog en funderare om jag skulle gå till några andra butiker, passa på, när jag ändå var där. Jag har ju några favoriter längst med Drottninggatan. Men jag kände att nej jag vill åka och hämta barnen tidigare, det känns rätt. 30 Minuer senare så plingar min mobil till, mannen ringer därefter direkt och frågar vart jag är. Jag var hos barnen. Jag kände att jag för en gångs skull hade lite tur, lite flyt med mig. Att jag giorde rätt val att åka hem. 30 Minuter var allt som skiljde. 30 ynka minuter. Jag hade lika gärna kunnat vara kvar på Drottninggatan. Jag vet att man inte ska tänka så, men jag kan inte låta bli. Kramade barnen hårt och höll om dom lite extra.

Igår söndag, beslöt sig jag och min bror tillsammans med 10 000 andra, att gå den inplanerade marschen. Det var inte en marsch bara för Bajare, det var en marsch som var så mycket större än så. Det var en beslutsamhet, välvilja och engagemang. Vi var i alla åldrar, äldre  som unga. Vi gick TILLSAMMANS! Marschen har alltid varit en tradition, en glädjes gång. Men även om det fanns glädje, så fanns det en återhållsamhet efter vad som inträffade i fredags. Det var en manifest att vi tillsammans ska gå vidare, att vi tillsammans är stackare än allt hat.

Även innan matchen på tele 2 arena, höll 30 000 personer en tyst minut. Mäktigt och hårresande. För staden och laget! ♥
 
Vill även höja polisen lite som hade satt vägspärrar överallt. Dom stod oavsett vägriktning och spärra med x antal bilar. Dom stod dessutom överallt och det kändes tryggt och ändå så kontrollerat som man kan göra det.
0 kommentarer publicerat i Mitt liv....
Taggar: bajen marsch, hammarby, tele 2 arena, terrorattack, tillsammans