Det är helt fantastiskt faktiskt...

Tänk hur långt jag har kommit på två år. Det är helt fantastiskt faktiskt. Medicinen fungerar otroligt bra. Om ett år är det planerat att dra ner på medicinen. Ser så fram emot det. Jag har gått upp en hel del i vikt pga medicinen. Men helt ärligt så känns det som en piss i rymden. Jag var undernärd och hade noll med energi. Klarade knappt att komma upp från soffan. Fick inte i mig mat. Mina barn tröstade mig, kramade mig och tog hand om mig. Guld värt, men jag vill ju kunna ta hand om dom. Man vill bara glömma det hela.
 
Har satt upp nya mål och ett av målen är att alltid, varje dag, hämta mina barn från skola och förskola. Ett annat mål är att lyssna på mig själv, och med smart tänkande försöka planera min dag och dagarna som kommer. Det kanske låter enkelt, men det är väldigt svårt att göra allt då man har väldigt ont tex. Men det kommer en dag då jag uppnått flera mål...