Farsdag..
Sen hade jag bokat bort på två små svin i Årsta. Den är ju så otroligt mysig den lilla restaurangen. Väldans liten, men mysig. Nästa gång sa vi att vi skippar att ta med barnen och kör en middag, bara han och jag. Så kan vi sitta där i lugn och ro. Barnen var nöjda och glada. Mätta.
Det var även första farsdag utan min pappa. Inte för att vi brukade fira det så, men jag brukade ändå ringa. Ibland skickat något från barnen, skicka kort. Var en märklig känsla att inte kunna ringa till honom. Att han inte finns där på andra sidan telefonen. Theo sa, "morfar är din pappa, men han kan du inte fira. Han finns inte längre". Han bearbetar allt väldigt mycket. Det tär på en själv då med. Dels att man är ledsen i sig över situationen, men även dels för att Theo tog det så hårt när han gick bort.