Min drivkraft att göra ett försök till att må bättre...
NI vet att ingen annan hjälper dig förutom dig själv?! Tycker att det är ett vanligt fenomen nu för tiden. Är ju ingen annan som kämpar för dig och tyvärr har jag ju fått lära mig det den hårda vägen. Jag är galet envis och jag vägrar att ge upp om jag inser att något är galet. Läste senast igår på facebook att många har det likadant. Man känner sig som världens jobbigaste människa. Men helt ärligt, så har jag lärt mig att se förbi det nu. Det är mitt liv jag kämpar för, så om jag inte var "jobbig", vart skulle jag vara idag?
I samband med att pappa gick bort så var det en hel del annat som var i göringen med. Dels så slutade ju min period hos spine center, så vart skulle jag ta vägen nu? Så jag satt hemma och googla och leta. Och nu har jag fått igenom två saker till som kommer att hända under hösten. Dels så ska jag börja på ett ställe som har en massa behövligt för just fibromyalgipatienter. Och sen har jag även kommit in på varmvattengympa, även det för fibromyalgipatienter. Jag känner mig jätte nöjd!
Orken tryter, men vart skulle jag vara utan min drivkraft att göra ett försök till att må bättre?
Ni vet väl att det ni ser utåt, är inte alls det som pågår innåt..