Varför tränar du inte?

Min man träffar sin vän och PT en gång i veckan och kör ett sånt här monsterpass, så att han knappt vet vad han heter efteråt. Han vill spy för att han tar i så. När det gäller min man så måste man ju utmana honom en hel del, för att han ska komma dit. Han klarar ändå väldigt mycket. Så jag kan ju tänka mig hur mkt hans vän kör skiten ur honom.
 
Det jag ville komma till var iaf att jag får väldigt ofta kommentaren, varför tränar du inte, varför gör du inte det, varför gör du inte det. Det är väldigt lätt för en som står utanför att säga så. Jag vet ju själv hur det kan vara, att hjälpa andra kan vara lätt, men att hjälpa sig själv är inte lika självklart.

Idag kände jag mig ändå duktig, så jag tyckte att jag skulle ta en promenad. Så jag satte på mig skorna och tog dom här dammiga gåstavarna som jag har här hemma, så gick jag ut. Jag kan väl inte påstå att det gick snabbt, inte ens i närheten. Men runt fältet tog jag mig iaf. Men efter halva vägen så börjar kroppen att skrika, mina armar värkte och mina ben slutade att röra sig. Det var bara min envishet som tvingar dom att komma framåt.
 
Sista fem minutrarna hem var en ren plåga. Jag ville börja gråta, så ont gjorde det. Jag fick sprängande huvudvärk och ville kräkas. Tänkte genast på min man, som iaf tränar i 1 tim, hårt och får samma reslutat. Men jag lunkade i 25 min. Ja iaf 20, för dom sista fem så gick det så sakta. Jag var inte flåsig, det var verkligen inte det. Men kroppen klarade inet av det. Jag går ändå på en hel del smärtstillande, så jag kan väl tycka att jag borde kunna hantera värken. Men det krävs så lite för att det ska bli för mkt.
 
Poängen är bara, att det som är naturlig och lätt för dig, kanske är en riktigt jävla hemsk upplevelse för andra.