Deliciously

Ja men lite glad är jag ju så här på kvällskvisten. Fick min medicin idag och det är helt sjukt vilken skillnad det är redan. Sticken i sidan har lugnat ner sig en hel del. Inte nog med det så hittade jag en likasinnad tjej på avdelningen. Samma ålder och nästan samma namn. Och dessutom lika pratglad som jag. Det kan annars vara lite stelt där på sjukhuset. Alla ska hålla sig för sig själva, inte prata med nån. Nästan lite tabu faktiskt.

 

Jag har tagit upp det förut, men när man söker på crohns som tagg på instagram. Så kommer det iaf upp mestadels människor från USA. Där är det väldigt öppet, medans här i sverige är det nästan pinsamt/tabu. Som ni har märkt så har jag ju inte direkt tyckt att det var pinsamt. Det är tyvärr en del av mitt liv nu och något som jag måste lära mig att leva med och handskas med. Jag tycker det är skönt att prata utåt, även om alla inte förstår en helt och hållet. Eller för den delen inte ser det på mitt yttre, speciellt inte då jag sminkar mig. Största skillnaden är nog vikten. Är jag dålig så rasar jag och får jag medicinen så ökar jag (även om jag inte skulle äta).

 

Var bara så skönt att prata med någon som visste exakt vad jag pratade om och jag förstod henne. Är en mycket märklig men skön upplevelse. Den är ju märklig, att en person som jag aldrig har mött kan kännas så nära. Men så skönt att hon förstår. Hon var även så sjuk gullig och stannade kvar med mig. Fastän hon var klar tidigare. Och på det så visade det sig att hon redan följde mig på instagram =) Så nu följer jag henne med. Tyckte det vart pricken över i:t för den dagen. Man vet aldrig vad som väntas =)