Deliciously

 Det vart en stressig morgon igår. Fy farao. Är inte heller van vid att ta mig ut i rusningstrafik. In till läkaren, sen. Jag verkar inte ens kunna passa tider längre, hur mkt jag än försöker.

 

Läkaren lät iaf positiv även om han trodde att det kanske skulle bli bättre runt december. December? Egentligen borde jag väl bli glad och längta galet tills dess (vilket ja såklart gör nu), men en del av mig är så sjukt otålig. Nu får det vara bra med den här skiten. Men vad gör 4 månader, om jag redan väntat i 9?

 

Han såg min viktuppgång som positiv. Det betyder att medicinen har hjälpt, även om jag inte mår super. Det innebär med att kroppen börjar ta till sig näring, suger åt sig näring (kanske är rätt ord). Något som jag inte kunde i januari. Jag har gått upp kanske 8 kg sen jag började med medicinen.

 

Järnet mitt var lågt, så jag kommer att få en infusion av järn. Tyvärr kommer jag inte få den just nu. För jag måste bli av med kortisonet och alla andra mediciner jag tar vid sidan om. Den enda medcinen jag ska behöva stå på är just den här Remicaden, som jag kommer att få var 8e vecka (troligen resten av livet).

 

Jag kunde bli sämre iom att jag tog bort kortisonet, med början i nästa vecka. Så håll tummar och tår att den andra medicinen redan gjort tillräckligt, så att jag inte blir för dålig. Han sa åt mig att inte ge upp, även om det kändes hopplöst från början. Jag har ätit kortison så länge, så det kommer med största sannolikhet bli tufft att ta bort det.. Men så länge så inte är fallet, så tänker jag inte tro på det ;)