Mör
Varje kväll så sätter jag mig ner och mör är jag. Herregud. Känns som om jag pratar i telefonen i x antal timmar om dagen, snackar med dem på sjukhuset och styr och ställer. Hämtar och köper grejjer. Det är så mkt som ska fixas. Hjälpa mamma att få den vård hon ska ha och förtjänar, samma gäller mig, och sen har man ju familjen på det. Att jag inte sover mer än vad jag gör, det förstår jag då inte..