Undersökningen del 2

Efter undersökningen frågade läkaren om mina aftösa sår som jag har haft i munnen. Jag förklarade att det har kommit och gått under ett års tid. Sätter sig i kinderna och vid tandrötter - så att jag tror att jag har tandvärk. Att jag tom var på sös för att jag haft så ont, men dem gjorde inget alls. Ingen har velat ta det på allvar, eller prover på det. Det är ju "baaara" afteblåsor. det gör man inget åt.
 
Läkaren såg detta mer som alarmerande och sa att om man har sådana här sår, som han ville kalla det. Så är sannolikheten stor att det sitter i halsen med. Jag sa att i början på januari så var jag hos läkaren, då jag hade hela munnen full + hals. Läkaren trodde då att jag hade halsfluss, men efter prover så visade det sig att det var aftösa sår som jag hade där med.
 
Han sa att det kommer att behövas en gastroskopi på mig med. För han måste ner i halsen på mig och se hur det ser ut. Han frågade när jag hade druckigt och jag sa, för två timmar sen. Så sa han, orkar du? Han hade nämligen tid över för att göra det på en gång. Ja sa nej jag orkar inte. Men när jag ändå är här. Orka vänta på en tid till. Jag sa jag blir lite envis, för jag vill verkligen bara ha det här avklarat så att jag kan komma ett steg längre. Och behöver du göra detta så gör det nu.
 
Jag som hade sagt till mig själv att jag ALDRIG skulle göra detta igen under vaket tillstånd. Ibland är jag fan för envis för mitt eget bästa tror jag. Kände  mig helt dum i huvudet efteråt som gick med på det. Ville få det överstökat, så jag skulle låta mig plågas - bara för att ha det gjort.
 
Sagt som gjort iaf, så körde dem snabbt ner en slang i halsen på mig. Men det hade inte bedövats så bra tycker jag själv. Så det var redan super jobbigt från att det att slangen kom in i munnen på mig. Och jag hulkade och hulkade. Fick panik?!!! Sen började jag att spy och spy och spy. MER panik. Kunde inte andas genom nästan, för den va ju full av spya. Låg i min egna spya. Sen vart krampen ännu mera tilltagen i magen. Han gjorde det jävligt snabbt ändå och fick ett prov. Men jag skulle inte gjort det där vaken. Så är det.
 
Sen började det värsta. Jag fick sån kramp i magen (troligtsvis av all luft). Så jag kom inte upp från britsen. Dem fick hjälpa mig upp, en i varsin arm. Benen vek sig, magen smärta. Släppte bara inte. När jag väl stod upp, ja då kunde ja inte sätta mig ner, för det smärtade för mkt. Efter en stund lyckades ja lägga mig ner på en brits med en filt. Sms a mannen min att han skulle hämta mig. Hade ju planerat att åka hem själv och fika. Men nope. Efter 30 min eller mer så fick jag på mig kläderna. Utan att stänga byxorna. för det gick inte ens. Mina stora byxor kunde ja inte stänga. Ner dubbelvikt till entrén där sen Johan kom och hjälpte mig till bilen.
 
Väl hemma släppte det lite och jag lyckades sova i några timmar. Sen fortsatte värken hela kvällen. kramper, sen kom huvudvärk och fortsatt kroppsmärta i leder och muskler. Kunde inte käka ordentligt pga värken + att halsvärken vart påtaglig med (efter gastron).
 
Nej fy fan vilken dag. Jag fattar inte att jag överlevde den helt ärligt. Jag borde ha varit sövd. Det borde läkarna ha vetat innan på ks. Att det var så viktigt, för min egen del. Och det är ett skämt att säga att man får smärtlindring, då den hjälper lika mkt som vatten.
 
#1 - - EVa:

Förstår att du trots att du absolut inte ville valde att göra undersökningen när du ändå var där. Men det låter ju fruktansvärt att göra det i vaket tillstånd, jag skulle ha dött.
Din smärta i magen/halsen låter helt förfärligt det närmaste jag kommer till det är när jag åt järntabletter och låg i kramper på golvet hemma i någon timme.

Hoppas verkligen att du får snabba svar, detta måste det vara ur akut att få svar på nu, du lider ju och har gjort länge. Ju längre man går desto värre blir det ju. Tänker på dig och sänder mängder mer kramar.

Svar: asså värsta dagen på bra jäkla länge. ja va helt förstörd fysiskt och psykiskt efteråt. jag mår fortfarande riktigt dåligt av tanken. ja grät i några dagar efteråt kan ja ju säga. nu känns det ändå ok. det är ju gjort iaf!
Nina