Det är tufft då man märker att det inte bara är en själv som påverkas av att man är dålig. Såklart får mannen slita en hel del stackarn. Men när man märker på barnen att det är något som är fel, så blir det jobbigare. Igår satt jag länge med Theo och krama honom och prata med honom. Försöker låta positiv och förklara att jag är ju hemma nu, jag mår bättre. Det tar lite tid, men jag mår bättre och snart är jag bra igen.
Imorse peppade jag honom med att det snöade och hur roligt han skulle få det i snön. Jag trodde han hade modet uppe då han gick till förskolan. Men väl där, så hade han inte velat gå. Han hade blivit låg igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på nu. Men det är väl bara att köra på med samma sak varje dag. Peppa honom till max. Försöka att göra så mkt ihop som jag bara orkar. ♥
Det är inte lätt när barnen inte förstår riktigtvad som häner och sker. Båda n'n reagerade när jag blev inlagd och sedan akut körd till e-tuna. Niklas ritade en teckning på mig med en bebis imagen och ajajet. Det var hans sett att bearbeta det hela. Det ända man kan göra är att lyssna på de små liven och göra det lilla man orkar med dem. Att titta på kort från förr med glada minnen eller tokigheter brukar vara en hit. Kanske ett "dagens projekt" kan varanågot, med målning, bakning o.s.v När barn gör något att visa eellerjuda p brukar de tänka på annat en stund. Men jag vet att det inte är lätt. Hoppas att du känner dig bättre idag och atg resten utav familjen mår bra <3