Efter en jävulsk morgon..

Var uppe tidigt imorse då det var en pigg son här hemma. Hann inte gå speciellt lång tid innan jag började att må dåligt. Det värsta, det absolut värsta är kramperna. Värken. Den är inte att leka med. Det tar mig tillbaka till i julas. Jäkla helvete. Jag förstår inte att jag orkade så mkt då. Jag blir så kallsvettig och jag skaka bara i morse. Feber, illamående. Jag missade utvecklinssamtalet med förskolan. Det lugnade ner sig någon gång efter 9, 2 timmar senare. Hoppade in i duschen, tog medicin. Sen vart jag bättre.
 
Åkte iväg på ett event i stan. Så skönt att komma ut, men samtidigt så är det så jäkla påfrestande. Det här att vara glad hela tiden, när man inte är det. Att röra på sig, bära saker. Även om allt egentligen bara är bra. Var tvungen att gå tidigare och väl hemma så sov jag i två timmar. Vaknade upp smått förstörd. Mannen hämtade barnen, för jag orkade inte gå upp ur sängen.
 
Nu känner jag mig bättre igen. Det är verkligen en berg och dalbana dag ut och dag in..