Deliciously

En av dem svåraste stunderna i mitt liv, var då min mormor gick bort. Idag är det fem år sedan. Jag minns det ändå som igår. Jag minns hjärtsorgen. Jag hör hennes röst än. Konstigt att allt blir så påtagligt just på årsdagen. Varje år är det likadat och varje år sitter jag och läser mina blogginlägg från just april 2007. Jag vet inte varför jag gör det, är ju som självplågeri.

 

Idag är det dessutom premiär på söderstadion, hammarby spelar. När jag lämnade mormor för sista gången så var jag på väg till en match. Det sista hon sa var, se till att bajen vinner nu. Usch. Så att det är dödsdagen idag är en jobbig sak, men att det är match med gör det ännu värre.

 

Jag hade hoppats på att vi skulle ha hunnit till plantagen och sen kyrkogården idag innan matchen. Men vi är väldigt trötta idag. Dels efter kalaset och sen dels efter natten. Så mannen sover just nu. Vi får se om vi kommer iväg efter matchen. Freja är hostig, Theo är trött säger han. Själv så sitter jag med ett svullet och värkande öga? och är såklart trött jag med + småledsen. Så dagen får bli som den blir...