Deliciously

Igår var en hemsk dag. Verkligen hemsk. Usch vilket bemötande man egentligen får hos sjukvården. För detta betalar jag pengar, för vaddå? Jag gick dit för en sjukskrivning angående armen. Förklarade allt från ortoped, kortisonspruta, sjukgymnast, ams och fk. Ändå så blir man förhörd som ett piiip. När jag berättat allt, så fick jag ändå förklara varför jag inte kan jobba, förklara hur jag inte kan röra på armen. Sen fick jag ta av mig och visa det med. Hon säger, egentligen kan du ju jobba, tex på ett museum och sitta på en stol. Sen ber hon mig att vänta och 10 min sen kommer även hennes kollega in. Då har det redan gått 30 min i det lilla varma rummet med två olyckliga barn. Freja skrek till förbannelse samtidigt som dessa två står å fokuserar sig på fk istället för mig och vad dem kan och vet rent medicinskt. Jag kom inte dit för att be dem göra en spekulation om hur vidare fk kommer att godkänna min sjukskrivning.

 

På det så frågade han när jag hade tagit sprutan och jag sa att det var för en månad sen. Då sa han, men du kan få en ny, jag är ganska så duktig, jag har gjort det förut, ????? Ifrågasatte honom direkt angående om det verkligen är ok med en spruta till. Man får ju max ta den 3 ggr per år av en anledning. För att den förstör vävnader och muskultaur. Men näääe då det gick så bra så. Det förstörde ingenting bla bla bla. Sa åt honom att han får ursäkta mig men att jag inte tänker ta en spruta från honom förrän jag kollat med min sjukgymnast och ortoped. Jag tror han vart aningens förolämpad. Med all rätt. Speciellt med tanke på att jag googlade detta till max efter sprutan och dessutom pratat med min sjukgymnast som noggrant förklarade hur det låg till.

 

Efter 45 min där inne, med en rastlös Theo och en tokskrikande Freja fick jag lämna rummet då hon skulle skriva ett sjukintyg. Theo kunde iaf trösta sig med att han kunde leka en stund i lekhörnan. Men för Frejas del så gick det inte alls. Hon fortsatte att gallskrika sig röd. Efter ett tag till så fick jag äntligen intyget, så gick jag hem. Men det var inte så att det gick så bra heller. Nej Freja var helt förstörd och satt fast på mig som en igel. Hon ville ingenting. Theo försökte dock hjälpa mig att köra vagnen etc. Just för att jag hade problem med armen å göra alltihopa. Så för något som max tar 15 min hem, så tog det 40 min. Kan väl säga att jag var smått knäckt då jag kom hem.

 

Mannen lämnade sin kurs tidigare ♥ för att komma hem till mig och hjälpa mig. Älskar honom för det. Jag fick i mig lite soppa och sen gick jag och la mig en stund och vilade. Välbehövligt kan jag ju säga..

 

Idag ska jag ringa sjukgymnasten och sen ortopeden, se om jag kan få tag i dem. Men nu ska jag iväg in tilll mamamia söder en snabbis. Så allt detta får jag ta tag i efter lunch. Hoppas jag hinner med allt innan hunden ska ut och barnen ska hämtas igen...