Theo söt, eller ska jag kalla honom trotsmannen? Jag tror allt att han har ett lejon i sig. Dem senaste veckorna, kanske månaden har Theo gått in i ännu en trots period. Det väller känslor hit och dit och han verkar vara väldans förvirrad. Han blir jätte arg väldigt fort, och oftast har du inte en susning om varför.

 

Imorse var allt super. Han var så glad. Klädde på sig ordentligt, borstade tänderna. Sen så skulle han klä på sig ytterkläderna. Eftersom det hade regnat och var jätte blött, så fick han sätta på sig gummistövlar och skalbyxorna. Men där bröt helvetet lös. Han vart arg för att han fick sätta på sig skalbyxorna innan stövlarna?? Hjälper inte hur man än pratar med honom. Han flippa. Kastar grejjer omkring sig. Försöker man prata med honom så har han helt zoomat ut. Man får liksom ingen kontakt. Han åkte in på sitt rum och där flög ett och annat, sparkar, skrik, gråt.

 

40 minuter gick och tillslut lugnade han ner sig. Man vet aldrig vad det är som gör så att han lugnar ner sig heller. Utan det bara vänder, pang, och sen är han jätte ledsen. Om man sen frågar varför han vart så arg, så kan han aaaaaaaldrig svara på det. Helt dyngsur var han. Tror nästan att han hade behövt att sova, bara för att det blir sån urladdning på honom. Tur att dem har vakenvilan på dagen.

Det är så sjukt jobbigt då han blir såhär. Tur att mannen min var hemma idag, annars vet jag inte om jag ens hade kunnat ta honom till dagis. Han såg verkligen så ledsen ut Theo ♥. Freja försökte krama och klappa på honom, och hon är väl den enda som kan närma sig honom då han blir såhär. Ett problem till är väl att Theo väger över 20 kg, 110 lång och är stark som ett lejon. Är helt omöjligt för mig att kunna närma mig honom då han blir sådär. Tur att det för det mesta bara händer hemma. Då kan man bara låta honom vara inne på sitt rum. På dagis existerar inte detta lejon alls, dem vet inte vad vi pratar om.