Igår hade vi möte på förskolan efter förra veckans händelser. Mötet gick bra och jag fick en ursäkt och jag kände att dem verkligen ville kämpa för mitt förtroende. Något som jag uppskattade enormt mkt. Jag känner mig fortfarande så jäkla ledsen och besviken. Men gårdagens möte var ett stort kliv på rätt väg. Jag har alltid talat mkt väl om min förskola pga allt som dem har gjort för mina barn, mestadels Theo som gått där längst. Bara så sjukt att en sån här sak kan förstöra så mkt. Nu är det iaf talat om och löst i den mån det går att lösa. Nu är det egentligen bara jag som ska låta det sjunka in. Jag sa att jag gärna tar julen på mig, få allt att lägga sig och starta om efter jul. Skulle det vara så att något inte känns bra än, så var det inget problem med ett möte till för att ordna det. Det kändes väldigt bra. Det viktigaste är ju egentligen mina barns välmående och glädjen dem har för att gå till deras förskola. Det ska ju övervinna allt, så det är dags för mig att gå vidare och se detta som löst. Hoppas planen fungerar lika bra på papper som i mitt huvud och hjärta. Det är ju alltid en annan femma.
Åhh vilken underbart fin syskonbild, bara lyser kärlek om den :)
Vad bra att dem bad om ursäkt, de minsta dem kunde göra....