Deliciously

Det var inte så lätt att komma hem från sjukhuset och känna att man inte kunde göra det man ville (trots att gravidmagen var borta). Att inte lyfta Theo var väl värst. Försökte krama och pussa så mkt jag bara kunde på honom. Men ibland kändes det som om det inte räckte. Dessutom att försöka förklara för honom att jag hade ont, att han inte skulle hoppa gick väl ok - även om han glömde bort va man sa fem min senare.

Jag käkade voltaren och alvedon varje dag, tills paketet tog slut. Sen käka ja knappt alvedon efter det. Behövdes liksom inte. Man kan ju komma in i paniken att shit hur ska det här gå. Men det som gjorde det enklare var att jag kände av alla framsteg för varje dag som gick. Tex om man tog från första gången ja ställde mig upp - å kom inte upp själv, till andra gången dagen efter som ja gjorde allt själv. Va en väldans skillnad. Samma gällde ju att gå normalt. Att gå hem den 12e från sjukhuset, sen jämförde man det med den 13e,14e och 15e så kände man skillnad. Även om du inte kunde ta stegen fullt ut. Men då det går framåt så känns det så bra.

Mer och mer släppte ju stegen och idag den 23e kan ja väl gå hyfsat normalt. Däremot så känner ja av foglossningen. Så jag har till och från ont i höfterna. Mer dem som sätter stopp för att ja kan gå och röra mig som jag vill. Så det är inte operationen i sig.

Var ju inte super nöjd med själva kejsarsnittet som ni kunde läsa förut. Men jag kan säga att jag är super nöjd med resultatet nu efter ks. Förra gången så kunde ja inte gå ordentligt, ja grät så mkt efteråt, kunde inte sitta, gå på toa ordentligt.. etc etc.. Jag hade så ont och käkade 8 citodon om dagen tills Theo vart så konstig så ja sluta efter en vecka för det va så läskigt. Han va helt dåsig å ville knappt vakna. (nu i efterhand så har ja läst att man inte ska dosera så högt om man ammar, så ja är inte med på varför sjukhuset gjorde det?). Jag valde att ha mer ont, för att Theo inte skulle bli lidande.

Känns iaf bra att kunna ha ett normalt liv såhär efteråt. Är ju mkt gladare nu. Även om ja va super glad å i lyckorus över när Theo kom, så var det väldigt jobbigt med det andra. Har aldrig haft ont i ärret. Bara ovanför, troligtvis i nerverna.. Men det har släppt mer och mer nu oxå. Minns inte när ja fick ont sist, kanske 2-3 veckor sen. Har inte fått tillbaka känsel vid såret, men det är mkt bättre det med. Ärret ser jätte fint ut, inget man tänker på. Kan använda mina normala kläder igen *yey*. Å jag tror tom stygnen har försvunnit som satt på sidan..

Magen är degig som fanken :P Men det räkna ja ju med. Jag har inte gått ner ett skvatt. Vägde mig då ja kom hem från sjukhuset å då hade ja gått ner 3 kg. hahaha! Då vägde Freja 3,5 då hon kom ut *s* Sen gick ja upp ett kg. Å nu har ja väl gått ner 5-6. Går upp å ner. Nu kommer ja stå såhär tills ja slutar att amma. Så var det med Theo och så är det nu med. Inte så mkt att göra åt helt enkelt. Reagerar så starkt på hormonerna. Nu var ja iaf förberedd. Ingen som sa " du kommer gå ner rubbet så fort du börjar amma". För det gör ja inte. Minns med Theo så gick ja ner 5-6 kg med och sen stod ja där tills ja sluta å amma. Sen gick ja ner i vikt. Visste inte ens om ja ville amma denna gång då det kändes väldigt jobbigt. Men det kan ja ta nån annan gång det med =)

Vägen tillbaka har iaf varit väldans smidig. Jag kan absolut inte klaga. Så för min del så var det ju ett stort plus för ks på det sättet. Vet inte hur ni andra känt efter ks. Men iom att det var så extremt förra gången vid en vanlig förlossning så vart det en radikal skillnad denna gång.