Deliciously

Jag måste väl ändå känna mig nöjd med att 3 av 4 veckor vart bra. Vi hade ju toppen väder under hela semestern. Nån enstaka dag som det regna på i sista veckan. Men då hade vi tid till att göra annat skoj..

Däremot så var den dåliga veckan väldigt dålig. Jag var dålig. Började med att vi va på furuvik och när vi skulle åka därifrån så började jag att blöda en massa. Å det blödde och blödde. Vi stanna på flera ställen på vägen hem då det bara rann igenom binda för binda. Väl hemma så ringde jag vårdguiden och fråga hur mkt man egentligen kan blöda. Hon bad mig att avvakta till midnatt. Klockan va 22 då ja ringde henne. Men mellan 22-23  så hade det sen lugnat ner sig. Jag låg i soffan och snacka med mannen och mös. Sen skulle ja käka något och passade på att gå på toa medans ja va uppe.

Jag ställer mig upp och en flodvåg av blod rinner nerför mina ben och ner på golvet å ja står bara chockad och ser på medans det droppar. Oj då sa ja? Mannen sa åt mig att ta mig in till toa så skulle han torka upp det där. Men ja kände att ja vart så yr så han hjälpte mig in. Vet inte hur lång tid det kan ha tagit men helt plötsligt så började ja kallsvettas så innåt norden. Ja minns att det bara rann från nacken å längst med hela ryggen, mellan brösten - ja överallt. Sa till mannen att ja känner mig svimfärdig.

Den känslan ja kände då går ju inte att beskriva. Obehagligt. Kände mig kräkfärdig. Som om ja hade en dålig jäkla fylla. Då ringde mannen på ambulans. Vad jag inte hajja var ju att jag hade svimmat. Gång på gång på gång. Ja minns ju inte det. Sen började ja känna mig bättre. Ja bad om vatten men mannen ville inte lämna mig i fall ja svimma igen. Ja sa att ja måste ha vatten. Tillslut när ja iaf hade öppna ögon så gick han å hämta vatten åt mig med bad mig prata hela tiden om vad vi hade gjort under dagen. Det va som fetvadd i skallen på mig, för ja hade svårt å fokusera mig på vad vi hade gjort.

Vattnet kom och ja mådde redan mkt bättre efter det då. Men kvar satt ja då mina ben inte orkade bära mig. Ambulansen tog 40 min innan den kom. Två tjejer som va hur gulliga som helst. Lagom till det värsta var över så vakna theo med. så han va så ledsen. Kunde krama honom en stund iaf. Han förstod ju inte vad som hände. Hunden va orolig å gick runt båren stup i kvarten å små pep. Jag själv va yberlugn. Svårt å förklara. Dem sa iaf att när man förlorar mkt blod så blir man lugn. Kroppen lägger koncentrationen på att ta hand om blodet istället.

mitt blodtryck va helt off. mitt övertryck låg på 100. Mitt blodvärde låg på 87. Åkte in till sös. fick dropp och sen fick ja ligga där själv i ett rum. kom in runt midnatt. runt 2 snåret kom en adrenalinpumpad man in. Theo var med mormor som hade tagit en taxi över. Mannen hade plockat med kläder åt mig, ja hade ju inga då ja åkte in i stort sett. Det va ju så varmt ute så man gick ju i en tröja och trosor. va skönt å ha honom där för en liten stund. en timme senare åkte han hem.

Kunde sova lite men vakna av att det kändes som om ja bada. Precis då kom en sjuksköterska förbi. Jätte snäll hon med. Så hon hjälpte mig. Va ju blod överallt - även fast ja låg ner. Ja hade inte ont nånstans. 4,30 kom ja äntligen in till läkarn som undersökte mig och konstatera att ja behövde en minioperation för å få bukt på blödningarna. Va inge bra om ja fortsatte att blöda då mitt järnvärde redan va så lågt. Och mitt övertryck lågt.

Blev inlagd på nån avdelning. fick voltaren, alvedon och så några andra tabletter inför operationen. Men efter 10 min så började ja skaka så jäkligt. Ja ringde på en sköterska för ja fick inte ens gå på toa själv. under toabesöket så började ja skaka ännu mera. så dem kom med en extra filt. då det inte hjälpte så kom dem med en lugnande tablett. hon sa att kroppen reagerar på vad som hänt, så det kan bli sådär. obehagligt iaf. kände som om ja skulle hacka sönder mina tänder. tillslut fick ja morfin. då hjälpte det. sen lite till för då hade ja ont i magen efter gynundersökningen.

kunde sova nån timme till och sen va det dags för operationen. åkte in. minns inte så mkt. kom ut. va trött som fanken! allt hade gått bra å snabbt. nu skulle ja bara vila. ja gjorde det. konstatera att blödningarna nästan slutat helt. sen fick ja en härlig frukost och sen ville ja hem.

dem ville inte skicka hem mig pga järnvärdet. men ja kände mej ok. å läkarn godkände att ja fick gå hem. annika som va på sös skjutsade hem mig. mannen hade somnat med theo. dem va helt döda båda två. va bara så skönt å få komma hem. la mig å sov större delen av dan.

men mitt problem fortsatte ju. ja hade sådana skakningar och ja va så yr. ja va blek som ja vet inte vad. mina läppar va vita. ja sa till mig själv att ja har ju förlorat en massa blod. dem sa ju att det skulle ta minst två månader med 2 niferex om dagen för att ja skulle må bättre.  på ons så tyckte ja det vart värre å på tors morgon så tyckte ja rent ut sagt att det va så jäkla obehagligt. så ja ringde vårdcentralen för å be dem ta ett järnvärde. ja fick order om att åka in till sös. ja ringde sös och blev kopplad till vårdguiden å dem sa samma sak. så det va ju bara att åka in..

kommer in å sköterskan förklarar för mig att det tar ju ett tag innan man mår bättre å så. å dem gör inget om det inte är jätte jätte lågt för dig. så du kommer säkert få åka hem med samma instruktioner som i tisdags.. så du vet. kom in i väntrummet å ja hann väl stå där nån minut då sköterskan kom å hämta mig igen. då hade mina prover kommit tillbaka att ja hade ett blodvärde på 67. Så då vart ja prioriterad. Fick ta några fler tester ur armen, men armen ville ju inte spotta ur sig någe blod. Fick ha nån grej kvar i armen, i fall ja skulle få någe - vilket sköterskan trodde.

kom in till läkarn å hon ville kolla att allt va ok efter operationen så att ja inte hade nån infektion eller något. Men det hade ja inte. Så hon sa direkt. du måste ha blod. accepterar du att ta två liter blod? Ja som fortfarande kände mig "trög" kände bara. Men om ja MÅSTE ha blod så vad är det å fråga om? Men tydligen så måste dem fråga pga religioner etc. Vilket ja inte hajja då.

Hon sa även att om det skulle varit så att jag åkt in till stan istället för sös och där inne fått en till blödning, ja då var chansen väldigt stor att ja inte hade överlevt. Å ja satt där som om det inte ens berörde mig. Ja hade så dåligt med ork. så ja det berörde mig inte.

Fick lägga mig på sängen igen, "min säng" som ja kallade den. Fick vänta på blod för det var beställt och sen skulle man vänta ett tag på att det skulle bli lite varmare. Var ju så nerkylt. Mannen kom in och ja berätta vad läkarn hade sagt och han vart ju helt förstörd. Jag reagerade fortfarande inte.

blodet kom och ja fick allt. kl 15 va ja klar. så 2 liter blid tog ca 2 timmar å få i från att dem börja. kände mig genast mkt bättre och ja tyckte själv att min färg va bättre. ja hade väl hört x antal ggr att ja va så blek. tillslut kände ja bara irritation över att dem kommentera hela tiden. ja va ju medveten om att ja va det??!!

kom hem å ja piggna till mer å mer. käka min jäkla spenatsoppa. som ja älskar. å ja hade inte tröttnat på den heller. men sen på kvällen då ja skulle gå å lägga mig. ja då sjönk väl allt in. först när ja satt på toa å fick flashbacks konstant av kvällen då ja svimma. (det kan ja få än idag). När ja gick å la mig så började ja tänka på allt hon sagt läkarn och ja kände att ja fick en panikattack rakt upp å ner. Mannen va ju självfallet ute med hunden då min kropp beslutade sig för att det va en bra idé att få det. Men han kom in snabbt och kunde ligga bredvid mig och lugna ner mig.

Vart sjukskriven i två veckor. just för att kroppen skulle ta igen det mesta. å det har den. just nu känns det bra. inte helt 100, men väldigt bra. efter blodet ja fick så låg mitt järnvärde runt 90 nånstans. å när ja tog det sist för nån vecka sen så låg det på 107. ska väl ta och boka in en tid igen nu för att kolla att det fortfarande ökar. men det borde det göra. har inte slarvat med maten och ja käkar mina järntabletter.

Man får ta en dag i taget och vara glad att det gick så pass bra ändå som det gick.