Deliciously

Delar av förlossningsberättelsen 2008

Klockan kvart i sex på morgonen tog de hål på fosterhinnan. Då jäklars. J´s släkting som jobbade där på bb kom in på sitt pass. Vi mötte henne dagen innan – men då skulle hon precis kliva av då vi kom in. Även Astrid som vi mötte kvällen innan dök förbi. Skiftbyte. Gunilla (J´s mammas kusin) tog hand om oss och frågade om vi ville ha frukost. Så hon kom in med en bricka med en massa gott. J fixade en macka med kalkon och ost. Å precis då han var klar ja då satte mina värkar igång som fan. Så inte kunde ja käka den. Utan det var till att ta tag i lustgasen. Jag var lite osäker på lustgasen – ja gillar inte den yrhets känslan alls. Men det gick bra faktiskt. Över förväntan.

Vid 9 kom läkarn in och satte in en eda i ryggen på mig. Fy fan så skönt. Bästa ja gjorde. Lustgasen hade slutat att ta och ja trodde jag skulle svimma för varje gång värkarna kom. Minns inte någonting där från kanske klockan 7,30-10. Bara en jäkla dimma. Minns inte va ja sa etc. Minns inte vilka som var där inne. Vid 10 satt ja däremot upp och käkade den där mackan som J hade fixat åt mig. Var bara så skönt med en liten paus och ladda batterierna. Just då kände jag mig inte så jäkla trött. Men jag var trött på värkarna. Hade ju haft dem i över 56 timmar.

vId 11 tiden så startade krystvärkarna. Från början så kom de spontant, nästan som när du kräks. Det bara kommer. Kände, visst det gör ont, men det här tar ju knappt nån kraft alls så det här fixar ja. Trodde ja. De där spontana värkarna dog ut och man fick göra allt grovjobb själv. Var ju fan inte enkelt och ont som fan gjorde det. Valde att inte ta mera lustgas eftersom jag ville ha kontroll på vad jag faktiskt pyssla med.

11,32 tis den 25 nov tittade Theo ut. Han hann inte komma ut helt förrän han skrek. De torkade av honom som jag hade bett dem om och sen kom han till min mage. Kan inte säga att min spontana reaktion var att jag var lyckligaste människan på jorden. Snarare. Kan nån ta bort all jävla smärta. Sen kom ja ju på att moderkakan skulle ta sig ut också. Men där hade ja tur. Hann knappt få upp Theo på magen förrän den va ute.

10 min gick och då började ja leva igen. Fick världens adrenalin kick. Kunde ju inte se honom riktigt men jag låg bara å skaka och grät att han äntligen var här. Kollade på J och där stod han bredvid mig och grät han med. Sen började Gunilla gråta och sen Astrid. Alla grät =)

Rent generellt så var det en jävligt underbar förlossning. Inget gick direkt fel. De gjorde allt som jag sa. Fick inte se en droppe blod eller slem. Inte heller några sprutor (nålar). Mådde bra under hela och jag fick sjukt bra stöd genom hela tiden som vi var där. Nästa gång jag föder blir det definitivt huddinge igen. Helt super goa människor!!

Efter förlossningen däremot så fick vi vänta ganska så länge. Tog 4 tim innan ja fick åka iväg på operation. Operationen tog en timme. Sen så åkte jag till uppvaket och där fick jag vara  i nästan två timmar. 3 timmar senare fick ja åka upp på vårat rum och träffa mina älsklingar. Mer om sjukhus vistelsen kan ja ta sen..

Men trots allt så skulle ja inte ta tillbaka ett jäkla skit. Fan den bästa dagen i mitt liv, tätt följt av vårat bröllop i somras. Gud jag är så förbannat lycklig just nu!!! ♥

Hela förlossningsberättelsen hittar ni här: http://modesida.blogg.se/2008/december/forlossningsberattelse.html