Graviditeten..
Den första tiden var nästan bara jobbig, inte för att jag mådde dåligt, utan för att jag ville inte få upp mina förhoppningar igen. Till vecka 13 var det ju större risk för missfall. Så jag var så nervös å kände nästan som om ja knappt ville röra mig. Men det gick ju vägen och med tiden så har det ju lossnat mer och mer. Så jäkla mkt jag har att tacka enbart graviditeten för.
Jag har blivit så mkt piggare, det går inte att förklara. Jag kommer upp på mornarna, sover längst till 9. Vaknar av mig själv och jag är alltid hungrig. Tidigare har jag aldrig varit en morgon människa av mig utan sovit till minst 12. Men nu kan ja inte det längre. Jag har aldrig kunnat äta frukost, nu kan jag det. Jag äter så mkt bättre rent allmänt.
Jag äter inga onödiga tabletter. Visst de va väl inte onödiga förut. Men det va starka å inte bra för kroppen. Det var ju mot smärta i kroppen som gått bort mer å mer. sömntabletter etc..
Jag sover som sagt var bättre. kommer upp på mornarna och går å lägger mig i bra tid på kvällarna. Kan hända att jag måste sova middag på dagen en liten stund. Men då vilar jag verkligen bara några minuter. inte timmar som förut. Jag orkar röra mig om dagen, jag orkar göra "vanliga" saker som bara att träffa vänner.
Jag har fått glädjen tillbaka. Jag var mkt gladare innan än på mkt länge. Det har ju varit så bra mellan mig och killen och mina vänner har stöttat mig till 100% Men när jag blev gravid så blev det något större. Jag kan inte minnas då jag mådde såhär bra senast. Jag har så jävla mkt att vara glad för och så himlans mkt att se fram emot.. =)
Lycka till med graviditeten.
Jag vet hur det känns med missfall och hur man är efteråt - vågar inte röra sig, vågar ingenting.
Ta det bara lungt och försök njuta av graviditeten, alla är olika.
Många kramar