Nu går det en mini serie på tv 3 om Tsunamin och efter. Hur de anhöriga drabbades och inte fick någon hjälp etc. Jag får rysningar av den! Vet att jag är extra känslig, men den här serien får ens mage att vända sig ut och in. Man mår bara så illa. Man vill ju bara gråta av allt. Man kan inte förstå hur hemskt det var där nere och troligtvis så vill man aldrig veta. Jag känner verkligen för alla anhöriga som förlorade någon där nere eller för den delen bevittnade en sådan katastrof som denna. Stackars människor. Det sista avsnittet är imorgon, ska se det också. Tycker iaf serien va ruggigt bra, iaf den delen jag sett.
Det värsta är väl att jag konstant tänker på hur min pappa skulle kunna vara en av dem. Innan 2004 så åkte han alltid vid jul och var borta mellan 2-3 veckor. Men han tog en senare resa, han skulle ha åkt den 6 jan istället. Men iom tsunamin, så fick han aldrig åka dit. Han skulle just till Khao Lak, där han brukade vara. Han är där nu. Vet att jag inte borde lägga ner mer energi i det, men ja kan inte sluta tänka på ”tänk om han hade åkt när han egentligen hade planerat, skulle han vara vid liv idag då?” usch, är bara så hemskt alltihopa.
Ja dem borde ju förlora nästa val, vad har dem egentligen gjort som är bra!? hoppas åren går fort hehe.. haft en bra dag annars?