Saknar dig mormor!..

Jag är helt och hållet slut. Proppar i mig tabletter på tabletter känns det som. Jag vet, det är inte bra. Men just nu så fungerar jag inte utan dem. Jag tar lugnande i hopp om att panikattackerna kommer att lugna ner sig, samt att huggen i brösten någon gång slutar. jag tar smärtstillande för att min kropp orkar inte med alla känslor och allt arbete just nu. Vore det inte för dem så hade jag legat i sängen och inte kommit upp alls. Det är så himlans jobbigt alltihopa.

Igår gick allt som en berg och dalbana. grät å grät inte, grät å grät inte. Tog det lugnt på dagen och försökte smälta vad som faktisk har hänt, men det gick inte så bra. Jag känner mig blek och svag och mina läppar är i färgen vit och blå. Skiftar. Vi åkte hem till mormor. jag visste först inte om jag ville eller orkade för den delen, men jag gjorde det iaf. kändes bäst. Jobbigt att öppna dörren och känna doften av det som är "mormors hem".. Kom innanför dörren och såg lampan som hade lyst i 30 år. Vi lovade henne att den dagen som hon dog, så skulle den lampan släckas. Vi höll vårat ord. Var så tungt, mamma och jag stod och grät en massa. Vi tömde sen kyl och frys på en gång, så att det inte skulle börja lukta. Stängde sen av all ström. Åkte hem till mamma sen på kvällen och åt, brorsan som lagade mat. fick iaf i mig lite.

Jag sov hyfsat bra i natt, men J skulle ju till jobbet. Men han stannade hemma och jobbade på förmiddagen. Orkade inte vara själv. Så fort jag vaknade så var han vid min sida och kollade till mig. Orkade heller inte gå ut med hunden själv, så J följde med mig där oxå. Sen tog jag bussen till mamma, där hoppade hon och brorsan på. Sen så åkte vi till mormor igen. Vi började rensa lite redan idag. Det är så mkt så man vet ju inte vart man ska börja. Jag kände att det egentligen inte var läge att börja med detta än, men eftersom lägenheten ska sägas upp och allt annat så var det lika bra. Jag håller med mamma, skönt att få det gjort, så kan man bearbeta sorgen allt eftersom.

Mormor har ju en massa kort, självfallet var jag tvungen att kolla igenom det??? Hann komma till två kort på henne, sen brast det igen. Det går inte. Är för tidigt för kort. Jag har svårt att acceptera att hon verkligen är borta, jag tror än att då vi kommer dit så kommer hon att sitta i soffan och vänta på oss. Varför är det så svårt för mig att acceptera. Jag hoppat till av varje ringsignal, springer till telefonen i hopp om att det är hon som ringer och frågar hur jag mår. Jag vill bara ha min mormor tillbaka, men det går inte, hur mkt jag än vill. jag vet inte hur jag ska hitta orken att ta mig igenom allt detta.

Mitt i sorgen sen har vi stött på en massa problem. Bland annat min moster. Jag är så förbannad på henne och jag vet att mormor skulle vrida sig av ilska i himlen om hon visste vad som pågår. Mamma ringde till moster i lör och sa att mormor hade gått bort. Det min moster svarar då är, säg upp lägenheten så vi inte mister mer pengar???????? jag kan inte förstå hur man kan vara så jävla dum i huvudet. mamma blev så förbannad så hon sa fuck you å la på. dagen efter, dvs igår så ringde min moster och bad om ursäkt och sa att hon skulle skicka en fullmakt till mamma så att hon kunde börja på en gång om vi ville. så det löste sig. vi va ju där idag som sagt och kasta saker å det. så ringde mamma min moster för att kontrollera och säga vad som kastades och vad hon fått reda på och vad hon har beställt av etc. Då flippar min moster och skriker i telefonen att min mamma inte har någon rätt att kasta saker och ting (vi kastade mest skräp). så hon ändrade sig totalt och mamma stressade upp sig en massor, jag med, och hon som har högt blodtryck. Hon höll på å kräkas vid matbordet för att det blev för jobbigt. Å J blev förbannad å brorsan med, vi satt å svor vid matbordet. Sen så rintgde mamma henne senare och försökte prata med henne, då drog hon bla upp morfars död (vilket hon inte har någe med att göra eftersom de inte har samma pappa). helt sjukt. men sen så visade det ju sig att hon faktiskt hade redan skickat fullmakten redan igår. sån jävla tur. man får vara glad att man har en korkad moster! vi kommer inte att ha någon kontakt med henne sen, vill inte ens se henne, då hon kommer i helgen. hur kan man inte ens sörja sin egen mamma? hon bryr sig inte ens? hon ser bara pengar och sånt som man kan sälja så att hon får ut pengar. herregud. som om att hon avled inte var tillräckligt jobbigt för oss.. *ledsen*

Imorgon ska vi iaf fortsätta med arbetet hemma hos mormor. jag ska packa ner varenda sak, ta kort på det och skriva vad det är på kartongen. jag ska göra det med varje sak. jag gillar ordning och reda. så jag har inget emot att göra det alls. så blir det lättare för alla som är inblandade, speciellt för mamma. Har iaf fått min ordningssamma och sånt från mormor, det har vi ju märkt nu då vi städat. allt är i sån ordning. Har egentligen ingen lust med det alls, men det måste göras, så vi ska fixa det, ställer in mig på det.

Jag är så jäkla trött iaf, min kropp vill inte detta, jag vill bara sova. Jag som egentligen skulle till hela kroppen på tors, det blev avbokat av hon jag ska träffa. typiskt, bara för att jag så gärna vill dit, mer än vanligt. men jag får vänta, inte mer med det. så får jag lite tid på mig oxå, kanske bra? jag vet inte så mkt just nu och jag glömmer allt fortare än kvickt =/ för mkt som rör sig i huvudet..

Vill tacka för alla gulliga kommentarer och för omtanken! Jag uppskattar det så mkt och jag blir oerhört rörd. Jag kommer att svara på allt så fort ja orkar, det lovar jag iaf..

usch va ja saknar dig mormor...
#1 - - sara:

Det hela är så hemskt, det tar verkligen hårt på en att se er alla så ledsna. Om du behöver nån och inte vill vara ensam när Johan är borta så är det bara att höra av dig, jag är mest hemma nu, jobbar inte så mycket längre. Hör av dig så kommer jag över med en film, något gott eller bara sällskap. Stor kram på dig!

#2 - - Tilda:

hemskt om din mormor, kämpa hörru !

#3 - - Sandiebelle:

Åh vad jobbigt, jag förstår hur panikattackerna känns och humöret...jag verkligen förstår... Å tråkigt detta med din mormor, hon måste ha betytt en hel del, jag hade förmodligen reagerat likadant om jag varit äldre när min morfar dog som jag älskade över allt annat! *kram*

#4 - - Anonym:

Gumman!Såklart att man tror att hon fortfarande finns där!Ja trodde mamma skulle ringa i flera veckor efter. Tittade på min inbox ( mailen ) o läste igenom det hon skickat om o om igen. Ringde till hennes mobil ända tills dem stängde av den bar för att få höra hennes röst på mobilsvaret. Det är inte alls konstigt att du har svårt att släppa henne.
Vad skönt att hon hade ordning o reda! Gör ju saken mycket mycket lättare.
Förstår att det e jobbigt med korten... Sedan kanske ni kan välja ut dem bästa bilderna på henne? Kanske nåt man kan rama in o ha på kistan på begravningen? Det gjorde vi och det kändes bättre att ha bilder från henne när hon var levande... Bättre o minnas henne så kanske.
Hoppas du har sovit gott.Oroa dig inte,allt kommer ordna sig tillslut. Ta dig bara igenom detta,sedan så kan du slappna av o sörja i fred.
Massa kram!