Det är inte lätt då det är svårt..

Funderar på att skapa en till blogg. Så kan man skriva allt i den och sen fortfarande ha kvar denna blogg med bara mode. Men jag vet inte ja.. det känns som en herrans massa jobb, det vet jag inte om jag orkar med. Får se hur jag gör..

Det känns som om tiden går så fort. Helt plötsligt så är det måndag igen och jag vet inte hur det gick till. J har varit hemma i några dagar nu, försökt att varva ner lite och så har vi kunnat umgås mer vilket är jätte skönt. Men när han är hemma så tar jag fel på dagarna, han är ju i vanliga fall bara hemma lör och sön. Det är ju inte hela världen, men det vore ju trevligt om man visste vilken dag det var =)

Imorgon är det vattengympa igen, som jag planerat att gå på. Har haft så mycket problem nu med magen min, så jag har inte kunnat träna alls. Tarmarna har ju knasat till sig igen, så jag går upp och ner i vikt, antingen äter jag ingenting alls eller om jag har en bra dag så äter jag mer. När det gör så ont att man inte kan sova ordentligt, så känns det som om jag hellre slutar att äta under dagen, så kanske det gör mindre ont? Jag vet att det är hur dumt som helst, men man blir så trött på värken tillslut att man ger upp.. Ska iaf försöka köra den skräddarsydda gympan im..

Var en vecka sedan jag var hos tandläkaren och nu börjar munnen bli bättre. Jag tar inte citodon längre mot värken, vilket bådar gott. Jag är ju öm fortfarande och örat gör jäkligt ont. Jag måste hålla för örat så fort någon öppnar en dörr eller ett fönster. Jag klarar inte höga ljud och knappt att lyssna med det örat för det värker så mkt i det. Så jäkla tröttsamt. Vaknade även idag med att jag hade ont i halsen. Så när jag pratade med mamma så var jag så jäkla hes. Känns som om mina mandlar är infekterade och att det kommer en äcklig smak ifrån dem. Det är så himlans äckligt. Gurglat med jod, jag hoppas det gör någon skillnad??? *van*

 

Mormor skulle ringa till sjukhuset idag och se om de kunde komma med syrgas. Troligen så måste hon börja använda det nu pga kohl:en. Känns så jäkla tungt bara.. Men hon lät lugnare idag, så det gjorde ju även mig lugnare. Ska ringa henne snart igen..


Jag såg ju fram emot att åka till landet idag. Men tyvärr så började ju det snöa? Det är någon som inte vill att vi ska åka dit? Johan fick ju punktering förra veckan mitt i en körfil, så han körde in mot trottoaren ? så jäkla glad att han inte var på motorvägen som han var bara någon minut innan. Gud det kunde ju gått så illa *rädd* Sen då var han ju tvungen att byta däck till sommardäck. Så vi kunde ju inte åka idag i fall att det blir underkylt. Ingen större lust att riskera livet för det?


Pratade med en vän för någon dag sedan. Vi pratade om att kroppen inte orkar hantera alla saker. Det blir som om kroppen stänger av alla känslor och man får domningar i kroppen. Så jäkla läskigt. Jag vet att jag gör det, men jag vet inte hur jag ska stänga av det. Mest så domnar benen och ansiktet av.. Det är samma sak om jag läser något som jag inte tycker om (obehagligt). Måste säga något jobbigt till någon eller att bara situationen är jobbig så blir jag kall. Jag får frossa? Läpparna blir blåa, fötterna, händerna och sen näsan blir verkligen iskalla och sen så börjar jag hoppa för att ja fryser, hackar tänderna? Jag stänger sen av. Kroppen säger ifrån. Jag orkar inte med detta, typ så. Hel skumt och obehagligt.

 

Jag försöker ju att få in en rutin på vardagen, just när det gäller att gå och lägga sig samt att gå upp i tid. Det är skönt att jag kommer upp, har blivit bättre på det. Börjar känna mig starkare. Känns så. Det innebär inte att jag orkar ta tag i saker som jag kanske borde. Men det kommer väl det också.

 

Ser fram emot den dagen då jag mår så pass bra så jag kommer upp på morgonen utan några problem. Då jag har ett jobb, inte är sjukskriven längre. Jag tror att jag varit så himlans blind då det gäller mkt. Som om hur jag mått. Jag har nog mått sämre än jag trodde. Jag stängde av och levde i en bubbla, det gör jag än, men inte på samma sätt. Hade en vän som fick mig att vakna till liv, vilket jag kommer att vara evigt tacksam för. Det var det som behövdes för att jag skulle se verkligheten. Det innebar tyvärr inte att jag tog tag i saker och ting som jag skulle gjort, men om jag ser tillbaka på hur jag mådde, så hade jag inte kunnat göra det situationen bättre, bara sämre (om inget hade sagts eller gjorts). Var mycket besvikelser och så var man bara så ledsen. Helt sjukt. Det har ju blivit bättre. Jag borde ha varit mer resonlig..

 

Nu har jag iaf gått hos hela kroppen sen dec. En massa saker har blivit så mkt bättre, jag är så glad för det. Jag har tagit tag i så mkt, speciellt när det gäller familjen, vilket jag är glad för. Jag kan fortfarande inte stressa ner och jag gör en massa saker okontrollerat. Men nu är jag åtminstone medveten om det. Jag har blivit diagnoserad med Fibromyalgi vilket inte känns så muntert, men med lite tur så kommer detta att försvinna. Jag hoppas verkligen det. Är så fruktansvärt jobbigt att vakna upp och så kan man inte röra på sig pga smärtan. Många har blivit sjukskrivna för livet för denna sjukdom, jag hoppas inte det händer mig. Jag kommer att få tillbaka minnet ? som har en tendens att blekna (lite för ofta).. Känner mig som en guldfisk som jag brukar säga. Jäkligt jobbigt då man inte kommer ihåg vem man sagt vad till tex. Jag får näsblod hela tiden? när ska det sluta? Huggen i bröstet är kvar, däremot är panikattackerna bättre. Bara när jag blir ordentligt upprörd så kommer dem..

 

Jag är trött på att man har så dåligt immunförsvar. Känns ju som om då jag går utanför dörren så åker jag på något. Att åka tunnelbana är bara för hemskt. Jag får panik om någon hostar? Trånga utrymmen är även det jobbigt. Ofta så inträffar det på tunnelbanor eller i affärer. För mkt folk går bara inte. Ska jag behöva tänka på att jag måste akta mig vem jag står bredvid hela tiden, det är ju sjukt?!

 

Jag måste lära mig att lugna ner mig rent allmänt. Jag stressar vart jag än går. Om jag går ensam så går jag väldigt fort. Står jag i kö till tex en ica kassa så får jag panik. Allt ska gå fort? Jag har ju ingen tid att passa, men att sakta ner i tempot är svårare än jag trodde. Jag kan fortfarande inte läsa saker och ting, tex tidningar eller böcker. Visst ja skummar igenom tidningarna, men det är ju mest så att jag kollar på bilderna. Om jag ens kan koncentrera mig på det. Böcker är väldigt svårt. Jag kan komma på saker mitt i natten, då måste jag skriva ner dem? Som ett tvångsbeteende, alltid koll på allt. Om jag ska någonstans så planerar jag minsta lilla steg. Jag måste veta saker och ting minst en dag före, helst två. Annars kan jag ju inte planera? Låter helt sjukt, men detta är min vardag.


Jag orkar inte städa, så det sker endast på mina ?bra? dagar. Då gör jag oftast allt på en gång, så att jag ligger däckad dagen efter pga värk. Jätte smart, jag vet, men jag lär mig tydligen inte efter mina misstag?.. Jag gör oftast dunder mkt just den dagen också, så det kanske inte är så konstigt att det gör ont heller?..

 

Ska försöka att röra på mig mer. Jag är ju ute och går med hunden, men jag ska försöka att gå lite längre, det är jätte bra för kroppen. Inte så mkt ansträngning men ja kommer ut i friska luften, kanske får en dos av sol och sen får jag ut väldigt mkt som jag har inombords också. Kör ju vattengympan nu på 30 min varje vecka, mer får jag inte träna. Men då tiden är kommen så har jag ju träningskort som nu är fryst. Då ska jag försöka simma iaf en gång i veckan. Det kommer göra mig gott.


Ja nu har jag skrivit av mig lite, ibland så måste man det? (tydligen)?

#1 - - iRiC:

"...men det är skönt när det går" (fortsättningen på "det är inte lätt när det är svårt" ^^,)

#2 - - Emma Journalen:

Jag tycker gott du kan blanda lite i bloggen, alla tycker ju om att läsa om olika saker. En blogg som är personlig blandat med nåt annat (tex mode) är de roligaste att läsa tycker jag. Fortsätt gärna skriva texter, jag är iaf en av de som tycker om att läsa långa texter. Det blir nästan för mycket "bilderboks"-varning för min smak annars :)Hoppas påskhelgen varit bra.